Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O. Brugman anser ecce liksom eccum eccam, eccos, eccas såsom
olika kasus af pronominalstammen eko- (= osk. eko-1). Men det
torde vara svårt att bestämma, hvilken kasus eccè (med kort ê,
jfr versslut som ecce me t. ex. Epid. 680, Merc. 131 o. s. v.)
skulle vara. Icke heller blir dubbelkonsonanten cc på detta sätt
förklarad. Hvad beträffar eccum eccam o. s. v., så synes mig
Bach i sin afhandling om demonstrativpronomina2 på ett
öfvertygande sätt hafva ådagalagt, att de likaväl som eccisiam,
eccil-lum, eccillam, eccillud äro sammansättningar, dock ej af ecce eum
etc, utan af ecce hum ecce ham etc. (jfr hunc af hum-ce o. s. v.3).
— Corssen4, till hvilken Köhler anslutit sig5, betraktade ecce
såsom sammansatt af en lokativus af pronominalstammen /- (js
o. s. v.) samt partikeln ce. Formellt skulle väl denna åsigt
kunna försvaras, då ju af /-stammar fans en lokativ på ê(i) 6.
Men Corssens åsigt drabbas trots Köhlers räsonnemang af den
invändningen, att stammen i- i latinet ej har deiktisk betydelse
och ej heller förbindes med partikeln ce7. Af öfriga
förmodanden om ursprunget af partikeln ecce må blott nämnas
Whar-tons 8 och Kellers 9. Wharton sätter ecce = et + ce. Formellt
otadligt (jfr ac af aic atque, siccus af silats: sitis o. s. v.), men
ur betydelsens synpunkt betänkligt. Keller sammanställer ecce
med det päligniska och oskiska ecic, ekik, men det långa
loka-tiv-z-et borde ej ha synkoperats.
Mig synes enklast att förklara ecce såsom en kopulation
af de båda demonstrativa partiklarne ê och ce (uti hi-ce hi-c
1 Se O. Brugmans afhandling ’Quemadmodum in iamb. senario Romani
ueteres uerb. accent, cura numeris consoc* Them. VII.
2 Studemunds Studien II, 397 ff.
3 Jfr ock Skutsch Indog. Forsch. Anz. I, p. 28, Köhler Wölfflins Arch.
VIII, 22i. — Att ecce (liksom em) ’styr* accusativus, bevisar naturligen alls icke,
att det är en verbalform, utan blott, att det kunde uppfattas analogt med en
sådan.
4 Ausspr.2 II, 636.
5 Wölfflins Archiv VIII, 230.
G Se Brugmann Grundr. II, 611 f.
7 Jfr Ritschl, Opusc. II, 455, Bach Studem. Stud. II. 398.
8 Etyma latina s. v.
9 Lat. Etymologien p. 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
