Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
den. Jag bjöd henne min arm och frågade med
hvem jag hade äran tala och hvem, som så vågat
misshanudla henne?
“Ack!“ suckade hon, “jag är den lyriska
sångmön. Såi ’Trosa som i Stockholm, ja
öfverallt i hela verlden plågar och misshandlar man
mig. Gamla och unga förfölja mig lika, man
vill afpressa mig sånger, men det blifver blott
smärtfulla utrop. Jag pressas vid bröllopp,
begrafningar och namnsdagar. Jag ser mig ingen
räddning mera. Alla stånd och’ åldrar anfalla
mig som glupande IKannibaler. Hvar skall jag
dölja mig? Till den namnkunnige diskontören
Ryttmästare von Scheven vid gamla Norrbro “vill
jag taga min tilllykt, bakom hans kända skåp“
der de många förbindelserna förvaras, vill jag
dölja mig. Mina plågoandar eller hungrande
versskrifvare våga sig ej gerna till en sådan
man, hos honom vill jag vänta på bättre dagar.
Hon yttrade detta med ett uttryck af den
djupaste känsla så attjag blef helt rörd och sade
henne flera, som jag efteråt fann, rätt artiga
saker. Vi begynte till hälften att blifva goda
vänner och jag kände icke minsta förlägenhet
i en så förnäm dams sällskap.
’T sanning min nådiga,“ sade jag till slut,
“ni har orsak, att hata verlden, men det faller
mig in, att ni bra styfmoderligt behandlar alla
edra många värdiga söner; ni försörjer dem så
“knussligt; ja, kunde skalden kläda sig i
blomsterblad, dricka morgonrodnad och fladdra som
en nordisk näktergal genom lifvet, då vore allting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
