Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g
och Birger Jarl en gång behagat trampa på.
Underbara idéer korssade sig i mitt hufvud, men
min klättring på fantasiens Jakobsstege blef tvärt
afbruten af ett par nattvandrare, hvilka gingo
mig förbi under det att den ene sade: “nu kan
det vara tid att krypa till kojs!“ Hvilken djup
betydelse tyckte jag ej låg i dessa få ord. Blott två
timmar till och det gamla året skall också förfoga
sig till sängs men för att aldrig stå upp mera igen.
En sällsam känsla fattar mig om aftonen,
när jag släcker mitt ljus och lägger mig till ro.
Vi veta ej hvilket ögonblick vi skola inslumra
eller hvilka drömmar som skola syselsätta vår
själ. Det är en trogen förebild af döden. När
lykttändaren om qvällen kommer till vår port och
under sin syssling med lyktan gnolar för sig
sjelf “nu kan det vara tid att gå till sängs.:“
då lägga vi oss stilla ner och sluta våra ögon
till, men veta ej hvilka hägringar som under
nattens lugn skola drifva sitt luftiga spel med
vår lefvande ande. . . . Blott två timmar till,
och det gamla året hvilar sina trötta ben för
alltid. — Hvad tiden ändå är för en gammal,
lustig ture, som evigt gifver ett Da Capo af
sina första ungdomsäfventyr. Stjernorna dansa
ännu samma ringdans som för årtusenden sedan,
och vår jord spelar ännu samma qvinnliga role
i den stora ringdansen, som på skapelsens
första dag.
På nyårsdagen är hon barnet i snöhvit drägt,
sparfven qvittrar så familjert på taket af värt
barndomshem och hans enkla naiva sånger röra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
