Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
det förelagt dig. Du har så mycket genie, så
stort anlag för det rörande, som så lefvande
talar till hjertat, o, Måns! du kan ej hafva
orsak, att riktigt förtvifla!““
“Ach!““ svarade den unge skalden och
slog blygsamt ner sina ögon, “det gifves väl
stunder i lifvet, då äfven jag känner mig
lycklig, när jag sitter i en krets af unga, hildade
damer och vid uppläsningen af mina poemer
hör mången svag suck och ser en helig tår
på den bleka misses kinder, o, då känner jag
min inre kallelses mäktiga stämma, då kunde
jag trycka hela den älskvärda societeten till
mitt klappande hjerta och glömma alla
jordlifvets strider. Men åter vid andra tider igen
tror jag mig blicka djupt in i mig sjelf, “då
stär mitt gyllene ungdomshopp kallt och
färglöst som uppvaknandet ifrån en förtjusande
dröm; min själ blir omtöcknad då, jag mäåste
ut, och kan springa ifrån tak till tak, men den
kalla nattens frostiga andedrägt afkyler ej
ändå den sjudande lavan i mina febervarma ådror“.
“Ntackars min lille Måns!“ uthröt tanten
och omtassade honom ännu häftigare, “hvad
kan vara orsaken till denna contrasterande
öfvergång från fröjd till smärta hos dig?
Vissheten om ditt eget värde bör hälla dig
upprätt I alla lifvets stormar!“
“Ach taut!“ “svarade den unge skalden,
“hade jag ej mina egna povemer, lna(l slxulle
det då blifva af mig? Iivar dag läser jag i
dem, oaktadt jag kan hvarje ord utantill, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
