Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
jag ej kan frambringa något stort, jag låter ej
trycka en rad af mina dikter, så vida de ej
kunna tränga fram till odödlighetens stjerna och der
stråla i evig glans. En medelmåttig poét är
ett — oting!“ s
“Q, du lille, anspråkslöse engel“, afbröt
tanten honom, “hvad du än gör, så låt ej det
första försöket bestämma det hela. En ung,
uppträdande författare blifver så olika bedömd, en
ringa omständighet blott kan bidraga så
oändeligt mycket till den dåliga eller fördelaktiga
meping man får om honom. De flesta kunna
sjelfva ej gifva något omdöme, men för att ändå
kunna säga nägot framkomma de med hvad de
hört andra säga och sålunda . . . . -. men du
blir så allvarsam! sötaste min gosse gläd mig
ännu en gång med attrecitera ditt vackra poem,
det vinner så mycket af din riktiga
declamation. Sannerligen borde du icke hälla
föreläsningar i vinter, och du skulle säkert få större
autditorium af damer, än -om Wieselgren och
Jenny bind i kompagn ofentligen gäfvo en
aftonsång, under bar himmel allt för den heliga,
“inre missionens skull.“
Poemet blef uppläst med all den unge
kattens känsla, tanten var idel förtjusving, snusade
och grät, och då stycket var slut bad han
henne Ssjunga. =
“Du min IHe toker, svarade hon, “jag har
inga noter med mig och kan ingenting utantill.“
“Q, ttet ur Donna del Lago“, bad poeten,
“eller hvad tant sjolf bebagar!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
