Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Då närmade ödet sig i detsamma, under
skepnad af den gamle bazar-väktaren, han
kastade sin jernbeslagna knölpåk emellan dem
under det han skrek till: “Ert satans pack! hvad
är detta för ett förbannadt skrål!“ — “Panten
störtade mned från taklisten med den unge
skalden i sina tassar, och som en blixt
försvunno de båda i hvar sin ända af Bazarens
trottoar.
Detta är då lifvetoch dess lycka, utbröt jag
ofrivilligt. Här är ett ögonblicks lugn, då två
likstämmiga själar sympathetiskt smälta
tillsam. mans, då träder ödét fram med sin jernpåk och
skiljer dem långt, långt ifrån hvarandra. Jag
blef helt rörd öfver den unge katten; kanske
hade han orsak till sin melancholi. Hvem vet
huru han drömde bort sin glada ungdom. Med
eit varmt hjerta, djup känsla och lefvande
fanlasi störtade han ut i den vida verlden, och i
stället för glänsande luftslott fann han blott den
kalla verkligheten. Huru många prosaiska
“Månsar“ finnes det ej här på jorden?
Ja, man kunde hafva orsak, att gråta hela
lifvet igenom, om det ej blefve för enformigt.
Kunde man blott som en lugn åskådare se på
hela skådespelet och icke sjelf vara nödsakad
spela en role med, der man lik den unge Måns
här får ett slag af ödets staf, så vore lilvets
drama ändå något interessant; men iouren
kommar också till oss. ifvem vet om ej alla de
på andra sidan grafven-gångne nou sitta och se
på vårt spel, och när våra roller äro slutade;,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
