Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
nades af sig sjelfva. Aldrig hade jag drömt
om en sal så väckert sirad och dock så enkel.
EÉEn mängd herrar gick och “hofverade“ sig upp
och ner på golfvet. De sågo ut, som om de
voro svarfvade. Jag tilltalade den, som kom
mig närmast, men han svarade ej ett ord utan
vände mig ryggen och gick med stolta miner
sin vanliga gång, stolt och hög som en
hofmarskalks-tanka. Jag tilltalade en annan, men
han var ej mera höflig än den förste. Då nu
också den tredje ville vända mig ryggen,
förlorade jag tålamodet och fattade honom uti
armen. Han var svår att hålla och gjorde
ofantligt många grimaser samt såg rätt stygg
utTTill slut märkte jag, att hela det värda
sällskapet bestod af idel trägubbar, satta i gång
med ånga; ett slags automater, som
århundradet hade uppfunnit för att pryda förmaken med.
Nu öppnades ett stort galleri för mig, på hvars
väggar hängde porträtter af berömda svenskar.
Leunart ’Torstenson, Bagge, Horn, Ahlströmmer,
von Platen, Berzelius, Linné, ’Tegnér och
Bellman sutto här i broderligt förbund kring
väggarna och hade en tacksam efterverld virat
kransar af eterneller kring de älskade
bildernas hufvuden.
Mellan de fyra hufvudpelarna, com
uppburo taket, stodo bilder af Sveriges båda
fridsällaste konungar: Carl XIV och Oscar I. Diå
“hvarje“ svensk konung förut legat i örlog, läto
dessa båda fridens välsignelser uppfylla landet,
som sedan med kraft samt inre och yttre
rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
