Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
naden var en helgjuten, smillrik skapelse af
en inhemsk architect, hvars namn liksom hans
som författade marseljäsen, blifvit glömdt, men
hvars verk står qvar älskadt och odödligt, då
deremot jag tror Scholander, han som föreslog
att museet skulle blifva en remeniscens af
alla verldens architectoniska scholor, intet
glömmes så lätt, ty hans idé, att portalen skulle
prydas af en gigantisk fana, var alltför
snillrik dertill.
Stockholms hamn räckte nu från
Fjäderholmarne i saltsjön till Kungshatt i mälaren
och på hamnkajerna såg man sjömän, nu mera
ej trefliga som kajor, utan hurtiga och gentila
som vår prins OÖOscar.
Det brusade till öfver mitt hufvud, jag
såg uppåt, en ofantlig koloss, så stor som
hela Riddarholmen, for som en blixt fram; om
jag ej sett den svarta stenkolsröken, hade jag
kunnat slå mig i backen på, att det var en
komet, som flög min näsa förbi.
Jag förstod nu tydligen, att det var ett
luftångskepp. De der nu så namnkunniga
Engelska ångskeppen, som gå emellan gamla och
nya verlden, voro, jemnförda med denna
ångfregatt, som gjorde reguliera tourer melan månen,
sjustjernorna och jorden, ej annat än som barnets
harkbåt jemförd med ett linieskepp på 120 ka-:
noner. Blott några ögonblick till och det
försvann som en mörk fläck ofvan molnen, men
ett skrifvet papper fladdrade ner i min famn
och jag grep det med brådskande ifver, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
