Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
domshif, störtade heta tårar ner utför väggenr
till HBergstralska huset.
“ Ach! gråt (la inte!“ sade jag, ““annars
är Eders exeellens i stånd att skålta mig med
det der kokheta störtregnet!“
Han tog då upp ett siort skeppssegel ur
sin ficka och torkade sina stora ögon med.
tGerna hade jag stannat qvar der hemma
ehuru liten jag är; men det går så långsamt
med ])Pf()ldh!lbc.l deruppe, efter folket der
lefver så många år. Väår hela diktan och
traktan går annars ut på, att blifva så kallade
jubel-oubbar. När man i ett tusen år utan
anmalkmno* skött sitt embete, får man medalj och
orden, och blifver berömd från predikstolen och
är man prest kan man rosa sig sjelt, ja man
kommer i paralell med de största döde, hvilka
gagnat och hedrat sitt fädernesland,
Jag för min del hade i sinnet, att gå den
militaira banan, för att avancera desto
hurtigare; man behöfver ju blott draga på uniformen
och sedan hofvera sig på palaJel och
simulacrer; och när man aluuda i 1000 år tjenat
kunglig Ma]eetat och kronan eller rättare: de
ijenat oss, så blir man general-löjtnant och
helsas för patriot, samt får ordnar och medaljer
håde bak och fram och omtalas i
statstidningen som en heders-pascha.
Men tusen år, tyckte jag, var en alitför
rund tid, och som gud skall veta, att mitt
tålamod är i proportion till min klopp, så gaf
jag mig full af längtan och förhoppningar ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
