Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der åter lifslefvande i’ den fattiga, gråtande
familjekretsen. ’
Men blott några timmar varar det
glänsande féeriet, så kommer förnuftet och jagar den
gamle mannen John Blund på dörren; i
största hast nödgas han plocka sina drömbilder och
hela sitt pick och pack tillsammans, så att man
aldrig får något ordentligt siut på den nattliga
synen. Den gamle gubben sömnen smyger sig
bort med sina drömmar vid hane-gäll, så att
de blifva till ett intet när man ser dem vid
ljus och med öppna ögon.
“Hela den der herrligheten hörer
egentligen ej till mitt departement““, började min
ledsagare igen, ““ty det är det enda skådespel,
hvartill tornväktaren har första platsen, men så
är det också det enda jordiska, som han har
att förströ sig med. Han är ett slags inskränkt
väsende, en parias, som hvarken hörer till
himmel eller jord, men vi konstaplar härnere
deremot hafva det ena äfventyret på det andra,
ända från Hif blir satt i våra små andar om
qvällen tills de slockna på morgonqvisten.
“Men ni känner ej mina sköna andar?,
fortfor han och pekade med fingret på
gatlyktorna, “det är rätt lustigt att höra på huru des- :
sa små tingester kunna spruta eld och lågor
af bara fåfänga, när direktör Bångs drängar
eller lykttändare satt eld i deras bomullsvekar.
Fast de lysa så erbarmligt att man på tjugu
stegs afstånd ej kan se sina egna händer, se
de straxt med sådant förakt dock uppåt guds
väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
