Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murmansk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Xag blir trött av att gå och vänta på fartygslägenhet och
övertalar två fiskare, som i alia fall skola in på finska kusten
nägonstädes med sin motorskuta för att hämta hö, att sätta
mig in tili Murmansk. De äro icke förtjusta i det, ingen
här håller av att befara öppna polarhavet i båt. Vi lägga ut
klockan 2 på morgonen. Om allt går väl skola vi kunna vara
i Murmansk på eftermiddagen vid 5—6-tiden. Det är dag,
solen håller på att gå upp. Inne från fjordens djup draga
gäss och ander ut mot öppna havet, de fara i jämn flykt mot
norr, lågt över vattnet. Draget .ligger efter dem i luften
som mju’ka, dallrande flöjttoner. Långt uppe i norr står dim-
man, lågt över horisonten, avskuren som ett jämnt streck.
Dår ute börjar polarisen, säga fiskarna. Oc!h inne i söder,
över de norska och finska kustfjållen, leker morgonen! Dag
ooh natt blanda sin andedräkt, så mörkret i djupen rodnar
och tinnarna blossa i häftig glådje. Ja, dårinne få de en
vacker dag, säga fiskarna — men vi få nog inte mycket av
den. Se själv, havet vill icke veta av solen!
Xej, havet är i dåligt lynne i dag, det vill inte kännas vid
morgonrodnaden utan skjuter den ifrån sig, kallt och ond-
sint ligger det och ruvar över sina egna former, de långa,
sövande dyningarna äro som förberedande övningar till nå-
gonting. Utan så mycket som en darrning föder det världs-
solen av sin län’d, som ett värpt ägg glider den upp på ytan,
blank men utan glöd. En jättefisk slår med stjärten nägon-
städes på den blygrå ytan — det är allt! Men inifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
