- Project Runeberg -  Det nya Ryssland : skildringar från en resa /
38

(1924) [MARC] Author: Martin Andersen Nexø Translator: Allan Vougt - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murmansk!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i1 "
i’ «
— 38 —
Från barkens köl skymtar jag fantastiska skuggor på det
svagt lysande vattnet, svaga silhuetter av något som gott
kunde vara strandade havsvidunder. Mörka fyrkantiga massor
inne over land låta ana en stad, men ljus ser man ingenstädes.
Fiskarna foreslå mig att krypa ned i kajutan odh sova till
dess det blir dag, men det blotta ordet kajuta är nog för att
hela mitt inre jag jagas upp och försöker att fly bort genom
balsen på mig. Jag bar heller icke varit i säng pa tva dygn
och någonting föresvävar mig som det lycksaligaste av allt:
logi, ett fat friskt vatten, en säng, — sömn, sömn! Jag stretar
framåt genom mörkret, över spår och melian staplar av allt
möjligt, upp mot den stad, som jag tror skall ligga någonstå-
des däruppe. Min väg för mig mellan massor av järnvägs-
vagnar. De stå i långa rader, på parallella spår. Från vag-
narna hör jag snarkningar. Jag bultar med kåppen på vag-
narnas våggar men får intet svar.
Ett stycke långre fram ger sig en röst till att tala med mig,
inifrån ett ännu mörkare hål i mörkret, pa ett sprak, soni
jag inte kan. Någonting tunnt strackes spanande ut mot mig.
Jag kånner på det — det år en bajonett! Den gör emellertid
ett mårkvårdigt medgörligt, så att saga vånligt intrvck, jag
drar i den odh håmtar fram ur mörkret en sjaskig skep-
nad — en oriental. Han bår en fez odh — sa vitt jag kan.
urs’kilja — en vadderad lådersyrtut. Logi — säger jag -
hotel, albergo, dormitori, schlafen! Ah, slafa! utbrister han
med en röst, som i mörkret fullkomligt lyser av hjälpsamhet,
och tar mig med sig till en tom godsvagn, som t^dligen är
hans bostad. Det finnes en eldstad i vagnen, ett brädbord och
en obeskrivlig sovplats — en hoppackad massa a\ ^kinn,
bylten och trasor. He’d det mest älskliga uttryck i a ariden
bjuder han mig att taga lägret i besittning. Han pekar på
geväret — han skall ju i alia fall ga vakt hela natten. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 3 01:46:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaryss/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free