Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva — Östern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X-Tnder flera dagar har vintern kämpat om Moskva, fast
vi ännu icke kommit ur oktober månad. Var morgon är sta-
den vit av snö och frampå dagen har solen förvandlat det
vitaste och renaste av allt vitt och rent tili sörja.
Men en dag formår icke solen mera. Snön Iblir liggande,
knähög. Kylan har segrat. Tak, gator, torg — aliting
lyser vitt. Det enda svarta över -Moskva är råkorna över
Kreml. Kylan står och darrar i luften — i nästan synliga
vågor, som mitt i sommaren — och gör människorna herusade.
Deras röster ha fått en starkare klang som vid återseendet
av något obeskrivligt kärt. Den har satt mera fart på dem,
ökat tempot och rytmen i hela tillvaron. Också innan kölden
kom var det. fart över Moskva; den myllrande jakten, det sken-
bara virrvarret över samfärdseln i de oändligt ofta brutna
gatorna påminde om en av söderns stora hamnstäder — om
Napoli. Men nu står det ett brus av vitt kring slädarna,
spårvagnarna plöja sig brummande väg så den vita vintern
forsar om bogen, efter dem bänger en lång syans av pojkar —
på kälkar eller skridskor. Hästarna springa framför slä-
darna, deras svansar flyta på luften som ett solfjäderformat
släp.
Det står underligt, det traditionella Moskva, till kylan och
snön, läderrockama och filtstövlarna. Stadens otaliga lökku-
poler, som alltid flocka sig tillsammans fem sex stycken kring
en moderkupol, föra i sina fantastiiskt brokiga färger och sitt
strålande guld sinnet långt bort från trakter, i vilka kölden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
