Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskva — Östern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar bygger den nya Ostern upp sig andligt odh merkantilt
och bereder sig på att avlosa Västern.
Moskva är fönst och fråmst huvudstaden i ett rike, som
utgör en sjättedel av jordklotet och som innanför sina grån-
ser äger prov på alla dess rikedomar och de fiesta av dess
månniskotyper. Isbjörnfällen, som man ’har över sig i slåden,
år en rysk produkt och vid sidan av köfbanan, i snö till
knåna, står fruktförsäljaren och såljer alla slags sydfrukter,
vuxna på rysk hotten åven de. I Taskend, Turkestans hu-
vudstad, bli druvklasarna så stora att de måste båras på
stånger. Det år denna våldiga bakgrund av folk och lånder,
som gör Moskva till en huvudstad för sig — rymmande allt
som ingen annan stad i vårlden. Hår mötas öster och våster,
söder och nord, och icke blott mötas utan gå upp i en levande
månsklig enhet.
Ryssland har vål alltid haft en större bakgrund ån Våst-
europa. Då vi motte det gamla Rysslands andar — i dikt-
ning, konst och tånkande — verkade de befriande. De voro
det ryska folkets dominerande krafter, de gåvo uttryck åt
egenskaper, som levde djupt i det, nu har det ryska folket
trått i aktivitet och kan sjålv finna uttryck. Och icke minst
nu gåller det att man andas upp hårborta, får en kånsla av
rum, av befrielse. Nåstan alla, som varit i Ryssland under den
nya regimen, vittna dårom. På många har det gjort ett så
stärkt intryck att de icke mera kunna finna sig tillråtta i den
gamla vårlden. Men alldeles sårskilt mårker den det, som
kommer från ett litet land, ett kråkvinkel i fickformat. Hår
borta, åntligen, gåller det vårldsmålen, hår år det icke fråga
om lokaliteter och lånder, men om jorden — månskligheten!
Man kommer lått att kånna sig ensam i den gamla vårlden,
dår allt månskligt, som man har på hjårtat, vrånges in i
en snåv bur av nationalism och ras, dår allt andligt, som
Det nya Ryssland — 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
