Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zar NEP (en återblick)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176
1
brödkant, käck i gangen, spänstig i hållningen, med den höga
pälsmössan på nacken och en röst, som ger eko bland husen!
Hos honom finnes det intet, som tar emot! han är ung, ung!
han kan göra underverk!
För ett par år sedan var här kaos — urdimma så att säga.
Det gamla hade störtat i gruset, helt och hållet pulvriserat
under en katastrof, som närmast kan liknas vid en natur-
katastrof — jordskalv och efter den branden! I den glö-
dande ångan från sammanstörtandet kokade de elementåra
lidelserna — hunger, hat, upphetsning, panik — over alia
bräddar. Bonden försvann under jorden som den mullvad
han egentligen är. Städernas gator lågo öde. Icke ett enda
väsen hade något årende på dem, icke en själ fanns att se
— jo, långt nere i perspektivet låg kadavret av en störtad hast!
Ett par ’kråkor kretsade över det, en kvinna kom krypande
fram melian gatans vattenfyllda granathål och slet ett stycke
ur det. Ingen handel, ingen verksamhet av någon art, tomma,
tillbommade butiker, döda maskiner — ruiner! Och omkring
allt detta de glödande ångorna, urdimman! Med sin kristalli-
seringslag kretsande över sig liksom guds ande svåvar över
vattnen — eller proletårens ande!
Han fick åran för allt det dår, men har kanske val så
stor andel i återuppbyggandet. Det var i alia fall han, som
tog fatt i hjulet och satte det igång igen — i fel riktning,
såger den gamla vårlden. Och i dag rör alltsammans sig,
bonden plöjer sin jord, primitivt ånnu, som före syndafloden,
men han plöjer och sår och har fått en aning om nya meto-
der. Och storståderna ha fått ett tempo, som de aldrig förr
haft. Lyssna till tonen — det år en egen slående kraft i den!
Så raskt har tiden aldrig förr låkt de sår, hon tillfogat
sig sjålv. Så snabbt repar sig endast ungdomen! Men år det
underligt att det repar sig snabbt — och kanske en vacker dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
