- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
15

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. »Misströstans Dy»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

fortfor med sitt arbete med båten, och tycktes ej märka,
att hon tilltalade honom.

»Kan du icke visa mig vägen hem?» bad Bess med
skallrande tänder. Hennes lust att göra pilgrimsresor
hade nu alldeles gått öfver; allt hvad hon önskade var
att få komma väl hem och få något varmt och torrt på
sig igen.

Men Ned svarade henne ej.

»Om du vill följa mig hem, skall du få en hel
mängd pepparkakor», sade Bess.

»Hä?» grymtade Ned frågande, med hakan i vädret.

»En hel hög pepparkakor och äpplen, om du följer
mig hem», förklarade Bessie.

»Kom då!» sade Ned och kastade ifrån sig öskaret, samt
rusade så af i fullt språng. Bess hade den största
möda att hinna med; hennes skor voro fulla af vatten,
och hennes kläder hängde våta och tunga omkring
benen. Ned tycktes tinna stigar, där inga funnos. Genom
buskar och snår banade han sig väg, i det han sköt åt
sidan de låga grenarna på träden, eller kröp genom
trassliga, snärjande massor af grönt; han tycktes fullkomligt
veta, hvart han gick, och höll sin kurs, tydligen med
ett bestämdt mål i sikte. Bess anförtrodde sig blindt
åt sin vilde ledare, ty hon kände att det var hennes
enda utsikt till räddning. Hon var så ohjälpligt
bortkommen, och så nedstämd och uppgifven, att hon ej litade
det minsta på sig själf längre.

Ned fortsatte sitt lopp oafbrutet och stadigt, utan
att en enda gång vända sig om för att kasta en blick
bakom sig; och slutligen kommo de till en liten
uthuggning i skogen. En liten stuga af timmer stod midt i
ett potatesland. Det var ett eländigt, halft kullfallet
hybble, med en skorsten, som såg ut, som om den skulle
ramla omkull i första blåst. Det enda fönstret var
till-stoppadt med trasor och papperstussar, elär glasrutorna
voro sönder, och dörren hängde snedt på ett enda gångjern.
Några kycklingar gingo och plockade omkring dörren och, dä
Bess närmade sig, fick hon se en qvinna, som höll en panna
med nyss upptagen potatis i handen. Hon stannade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free