Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. »Misströstans Dy»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
helt tvärt, »du fryser, och är våt. Kom in! Om du gifvit
min gosse skydd, skall du också få det hos mig. Kom!»
Bess följde qvinnan in i ett litet rum, där clet
fanns en brasa, en säng och en gammal stol. Hon var
ganska glad att känna den angenäma värmen från spisen,
ty hon var alldeles genomkyld. Qvinnan lät henne
taga af sina våta kläder, och gaf henne torra af sina
egna, som voro rena och ordentligt sydda, ehuru mycket
grofva. Hon lät henne också dricka en kopp varmt te;
och, medan Bess gjorde detta, borstade hon hennes skor,
och ställde dem att torka vid elden. En känsla af
oemotståndlig sömnighet kom öfver Bess, som bad om lof
att få lägga sig på sängen. Då hon fick det, kastade
hon sig tungt ned, och- sof sedan djupt i fulla tre
timmar. Det var ungefär midt på eftermiddagen, när hon
vaknade, mycket vederqvickt och u th vilad, och med något
af sitt vanliga friska mod igen. Men hon hade nu alldeles
slagit sin pilgrimsresa ur hågen; ty hon resonerade som
så: om jag icke kan sköta mig själf, utan behöfver
hjälpas tillrätta af fånar, så är det bättre, att jag
stannar hemma, tills jag blifvit större. Jag skall nog vandra
en gång till den gyllene staden, men jag får dröja ett
år eller så, innan jag ger mig på väg.
Till sin stora öfverraskning och glädje, fann hon alla
sina kläder ordentligt tvättade, strukna och lagade. Neds
moder hade haft fullt upp att göra, medan hennes unga
gäst sof.
»Ack, så snällt I» ropade Bess. »Nu kanske jag
aldrig behöfver tala om något där hemma! Om bara
Archie hållit munnen, så tror jag, att ingen af dem
får veta något om min dumma färd, och jag slipper bli
utskrattad.»
Hon tackade kvinnan gång på gång för hennes
gästvänlighet, och lofvade att skydda och vara en vän för
Ned, om hon någonsin skulle komma i tillfälle därtill,
och därpå satte hon hatten ordentligt på sig, och begaf
sig så glad på hemvägen, med Ned till vägvisare, och
återigen sig själf lik.
Det dröjde ej länge, förrän hon nådde hem, ty,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
