Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tom såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
tänk dig Bess! — hon ramlade rakt ur stolen och ned på
golfvet, och fick något slags spasmer. Du har aldrig sett
något så ohyggligt i hela ditt lif! Hon tjöt och skrek
»mord! mord!» och hon slog i golfvet med händerna och
stötte hufvudet emot väggen! Jag försäkrar att jag var
riktigt skrämd. Jag gjorde mitt bästa att lugna henne,
men det gick icke på något vis, och det fanns icke
en lefvande själ i huset, så att jag visste mig rakt ingen
råd. Jag frågade henne oupphörligt, huru det kändes i
hufvudet och om hon kunde höra ännu, men hon ville
icke svara mig, utan bara skrek och tjöt. Då kom jag
ihåg, att farbror Peter en gång sade, att fruntimmer
ofta få spasmer, och då måste inan alltid gå sin väg och
lämna dem ensamma. Och så tänkte jag, att det här
kanske var sådana spasmer, derföre gick jag ut på
köksverandan och tittade in genom fönstret.»
»Hon höll i med att skrika både länge och väl, men
sedan lugnade hon sig efter en stund, och gick in. Så snart
hon fick se mig började hon igen, men jag sade åt henne
att vara tyst, så skulle jag hjälpa henne i säng och gå
efter doktorn, och till slut steg hon upp ifrån golfvet
och försökte gå upp på kammaren. Men hon var så yr
i hufvudet, att jag måste gå bakom henne i trappan och
stödja henne. Hon ville ramla baklänges hela tiden.
»Men så kom hon upp till slut och kastade sig på
sängen, och då sprang jag genast efter doktor Jarvis.
Han var ej hemma, och jag hade jämt och nätt hunnit
tillbaka igen, då jag fick se dig. Men hör! livad är det!
Är det icke hans gigg? Jo, Gudskelof! Kom Bess, du
får lof att komma med mig, vill du ej det? och hjälpa
mig med att tala orn det?»
Båda barnen klättrade så ned från sin höga plats,
där de suttit uppflugna, och skyndade till boningshuset,
clar de mötte doktorn, som just höll på att gå in genom
förstugudörren.
»Hvad står nu på?» frågade han, »hvem är sjuk?»
»Det är Karin, kokerskan. Kom upp i öfra
våningen», sade Tom, som visade vägen och under tiden
förklarade sakens sammanhang. Då de kommo in i vinds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
