Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Archies utflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
ej var något vanligt barn, och han bevisade nu
sanningen af denna utsago, åtminstone beträffande hans
förmåga att pumpa i sig cider. Men efter en stund förlorade
äfven detta nöje sitt behag, och han återvände till kärran,
där han återtog sin plats och hojtade åt oxarne, som nu
långsamt satte sig i rörelse igen.
Då de närmade sig till byn, väcktes Benn plötsligen
af musik. Han satte sig upp och började strax med
uppbragt ton ryta åt sina oxar, just som om dessa ej
kunde hålla reda på sig själfva, utan behöfde få veta
hvilken väg, de hade att gå.
»Nu är cirkus kommen!» sade han till Archie.
»Hvad för slag?» frågade denne.
»Cirkus har kommit; konstberidarne, vet jag! Hör du
icke musiken?»
Vid detta magiska ord spratt Archie upp, fullt vaken
på ögonblicket. Här var nu det äfventyr, han sökt. Mamma
lät honom aldrig gå på konstberidarne — här var nu ett
tillfälle! Han ville se dem nu, sedan fick det komma hvad
som ville!
Som hans tur, eller otur, fogade det, var tältet just
uppsatt midt emot själfva det hus, där Benn stannade för
att aflasta sin ved och af lämna den. En folkhop hade, lockad
af musiken, skockat sig rundt omkring tältet, ocli
föreställningen var nära på slut. Medan Benn tömde lasset,
hade Archie naturligtvis blott en sak att göra, och det
var att söka få se så mycket, som ännu kunde vara qvar
att se. Han gick följaktligen till ingången, men upptäckte
tyvärr, att han icke hade en encla slant i fickan. Förgäfves
erbjöd han sin snurra, sin fällknif, sina metkrokar och
ref, ja till och med sin näsduk; mannen, som vid dörren
tog emot penningarna — och endast penningar — skrattade
honom i ansiktet. Archie stoppade då åter de försmådda
bytesvarorna i sin ficka, men betraktade sin näsduk med
ännu bittrare afsky än vanligt. Det var alltid en plåga
att hålla reda på, men nu föraktade han outsägligt den
onyttiga tingesten.
Fast besluten att se åtminstone något, förenade han
sig med pojkhopen utanför och, efter deras föredöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
