Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det stora brunns-fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
långt ifrån att vara tacksam mot sin räddare, upptog Bess
’denna behandling med stor förtrytelse.
»Låt bli att rycka i min hatt så där», ropade hon.
»Du faller i om ett ögonblick; och det skulle du hafva
gjort för länge sedan, om jag ej ryckt dig i hatten», sade
Tom.
»Nå än sedan då? Om jag också gjort det? Låt mig
vara i fred. Om jag faller i, så får jag väl se upp själf.»
»Se ned, menar du. Åh, du min milde! Hvad
grodorna därnere skulle göra stora ögon. Men åtminstone
blef du väl ren i ansiktet då.»
»Nej, Tom, låt vara mig, hör du! Den här gängen
•höll jag alldeles på att få fatt i den.»
»Det har du nu sagt fyrtio gånger. Det där är bara
-■dumheter. Jag skall klättra ned på brunnsrepet och taga
upp den.»
»Åh nej, söte Tom, gör icke det! du drunknar
bestämdt; repet kunde gå af; du kunde ta lifvet af dig och
förkyla dig!» skrek Bess i högsta oro. Hon kunde käbbla med
Tom hela långa dagen, när hon var vid det humöret; men
att se honom med vett och vilja kasta sig i fara, eller
att föreställa sig möjligheten att ett hår skulle krökas på
hans dyrbara hufvud; det var mer än vår käcka Bessi
kunde bära.
»Åh strunt! Pjåklisa! Morsgris!» svarade den
otacksamme Tom och pekade finger åt sin syster med öfverlägset
förakt. »Hvem tror du är rädd för sådant? Ur vägen,
pysar! Nu går jag ned.» Och Tom började draga af
sig tröjan.
»Du kommer att fördärfva vattnet», sade Archie.
»Det blir så rysligt kallt!» jämrade sig Bob. Men ingen
brydde sig om Bob; han behandlades med stort förakt
•och blef oupphörligt stukad, såsom upphofsman till hela
villervallan. Alla kände på sig, att om Tom nu råkade i
någon olycka, så var det Bob som hade att svara för det.
»Jag skall skrika i hundra år, utan att hålla upp, Tom»,
ropade Bess alldeles utom sig. »Du får inte gå ned, du
får inte; du får inte hör du; jag skall ropa hit någon. Murray!
Petter! Maggi! Ko-o o-om! Kom hit någon! Ko-o-o-om!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
