Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Faster Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
att, i detsamma hon steg in, få höra huru Faster Maria
sade till fadren:
»Ja, huru pinsamt det än blir för mina känslor,
så stannar jag ändå qvar här — hör du det Thomas?
— tills din hustru kommer tillbaka hem. En sådan
misshushållning, sådan smuts och oordentlighet,
någonting sä verkligen upprörande på allt sätt och vis, hade
jag aldrig kunnat ens drömma om, därest jag icke nu
fatt se det alltsammans själf, med dessa mina egna ögon.»
»Nå, men kära Syster, låt bli att bråka sådär om
dina ögon», sade Herr Bradley — och det hördes att
han var ond — »ja, hvems ögon skulle du väl då se med,
om inte med dina egna? Och du behöfver visst inte
stanna qvar hos oss, om du icke själf tycker clet är
trefligt — barnen och jag reda oss rätt bra ensamma och för
oss själfva. — Men kom nu, och försök att vara så
hygglig du kan, så skola vi gå och få oss litet middagsmat.»
Farbror Daniel, som satt och läste, blef nu också
tillsagd, och middagen började. Den var verkligen mycket
tarflig, jemförd med de präktiga kalas, Fru Bradley
plägade ställa till för att tillfredsställa sin svägerskas
anspråk. Faster Maria gick också ogeneradt på och bara
kritiserade, och gaf, alldeles oombedd, till bästa allt hvad
hon tyckte och tänkte om den slags matlagning, hvarmed
hon denna gång, i sin broders hus, fick göra bekantskap.
Tom hade, under tiden, helt tyst och obemärkt smugit sig
in, och satt sig bredvid sin syster. Men när så till slut,
till efterrätt, en kaka kom in, som såg ut att vara
alldeles misslyckad, och därtill blef framsatt, medan ännu
förrätten stod qvar på bordet, var Faster Maria bokstafligen
tillintetgjord.
Detta var ju alldeles förskräckligt! Det var rent
af vidunderligt!
»Thomas Bradley!» — sade hon med ett egendomligt
tonfall, någonting midt emellan ett lipande och ett flämtande
— »det är kanske icke det, du vill, men ser du, jag
är din dotters gudmoder — och jag har ett moraliskt
ansvar — och jag stannar här, tills din hustru kommer igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
