Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
ricka — men clet fick han for! Jag slog ut en fram tand
på honom, och det var en tann, som han redan hade fått
igen, så att nu så får han lof att skaffa sig en löstann.
Och det gör mig verkligen lessen. Det sa’ jag honom
också. Jag sa’ att jag skulle betala för löstann, hur
mycket kan en så’n kosta, tror Mamma? I alla fall måtte
han ha haft bra klena tänder; men hvem kan då också låta
kalla sig för boricka? Inte jag åtminstone. Gossarna
kallar mig för »bondbasse!» Men det bryr jag mig inte
om, men se boricka vill jag då inte heta. Det ville nog
inte Mamma heller. Och inte Fru Philips engång. Hon
vet ingenting om det här, för pojken sa ingenting och
jag tror inte, han bryr sig så mykke om clet. Latinet
är förskrecklit! faslit! Jag önskar, att den kärn, som
hitta’ på det, hade fått alla sina tänder nedkörda tio mil
ner i halsen. Herr Johnson, vår lärare, säger, att jag är
mykket dum. Det tror jag nog också att jag är, men
vem kan rå för det? jag har inte skapatt mig sjelv och
har inte fott någe godt huvud, och då är det orättvist att
kalla mig för dum. Dessutom har jag lärt mig att stava,
sedan jag kåm hit, och det kan vara nog med det. Herr
Johnson säger, att latin är ett dött språk. Och jag önskar
att clet verkligen vore det, och begrafvet till på köpet.
Söta Mamma, har Mamma nonsin läst latin? Var snäll
och tala om för mig; hur Mamma då bar sig åt. Tycker
Mamma, att jag är så dum? Jag tycker om skolan för
somlikt, men icke så mycket just. Jag tycker om att
springa i kapp: vi slår också boll, men pojkarna kan inte
kasta långt, det fins ju inte plass i stån för någonting,
här är trångt Öfverallt. Bess och jag skola gå i
dansskolan i moron, och Fru Philips säger, att jag får lof att
ha handskar. Jo det ska vi se! Fru Philips tog mig med
på opran i går qvell. Det var ganska lustikt. Det var
som om tjogtals tuppar hade stält sig och gala. Det var
en karl, som ville gifta sig med ett fruntimmer, men så
fick han inte det, utan vartt instängd i ett torn och spelade
på getarj eller hvad det heter, och hon hörde honom
utanför och skrek till honom så hårdt, att det kunnat
höras på tie mils afstånd,, men han hörde ändå inte, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
