Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Det var nu så, att Tom hade fått ett långt bref
hemifrån, hvilket hos honom hade väckt en sådan där
outsäglig längtan efter föräldrarna och de små bi öderna; och sedan
han läst det, hade han gått och ställt sig i sitt fönster,
såsom ett slags fridlyst plats, där han ostörd och osedd
kunde få kämpa ut striden med sina känslor och sin lust
att gråta. Han fick då snart ögonen på Harri, som slagit
upp sitt fönster, och nu stocl och viftade med en röd
flanellskjorta, upphängd på en paraply. Harri led emellanåt af
reumatism, och var ordinerad att nyttja ylle, en
ordination, som han i synnerhet måtte hafva funnit nyttig och
välgörande, då han, såsom nu, midt i December, fick
tillfälle att nyttja yllet såsom flagg i det öppna fönstret.
Sedan hans nödsignal väl blifvit uppmärksammad,
fann fången, som icke vågade trotsa förbudet att ropa dit
öfver till Tom, snart på en annan utväg att mildra
obehaget af sin isolerade belägenhet. Först skar han ut stora
bokstäfver af papper och höll upp dem åt Tom att läsa;
och detta, i förening med ett häftigt gestikulerande gjorde
det snart klart för hans vän, att han satt där orättvist
fängslad, på sin fiendes ondskefulla anstiftan.
För att närmare förvissa sig om detta förhållande,
sprang Tom då ned och gick öfver för att fråga efter Harri,
men fick då till svar, att denne ej var hemma. Harri,
som lyssnat vid sin dörr och hört detta, återvände då till
fönstret, där han så afbidade, hvad vidare komma skulle.
Tom visade sig snart åter i sitt fönster, som han öppnade,
och signalerade åt Harri att göra detsamma. Harri gjorde
det och fann då till sin obeskrifliga förtjusning, att Tom
stocl i begrepp att etablera en förbindelse mellan deras rum.
Först höll Tom nämligen upp sin båge och en pil, därpå
nickade han ett tjog gånger, och slutligen visade han fram
ett nystan segelgarn, hvarvid Harri nickade tillbaka, tills
han var alldeles yr i hufvudet.
Därpå tog Tom sikte och afsköt en pil mot sin väns
fönster.
I olikhet med den ryktbare Vilhelm Tells pil, nådde
denna ej fram till sitt mål, utan föll långt dessförinnan
ned på gården. Tom halade den då in till sig igen, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
