Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Harri halade därpå in snöret, och detta var en operation,
som måste utföras med stor försiktighet. "Visserligen funnos
där inga träd7 hvaruti det kunnat snärja in sig, men där
funnos i stället tre plank eller staket, med krön af rostiga
spikar — och om man släppte efter på snöret, kunde det
lätt hänga upp sig på dessa — oberäknadt diverse
klädstreck och stolpar, hvilket allt medförde svårigheter och
faror. Men gossarne visste, att »utan möda vinnes ingen
lön», och erinrade sig dessutom åtskilliga upphöjda exempel
på ihärdighet och tålamod, som de läst om i historien.
De tänkte på Columbus, och föresatte sig att ej
förlora modet — och de kände sig utomordentligt energiska
och duktiga, under det de skickligt manövrerade med snöret,
med hela sin uppmärksamhet fästad på att det hölls
tillräckligt stramt, men dock ej så, att det kunde springa af. Då
kommo de plötsligen att tänka på en ny svårighet, den att få
till stånd en dubbeltrådig förbindelse, då Harri ju hvarken
hade båge eller pilar för att kunna skjuta sin ända af snöret
tillbaka öfver till Tom. Denna tanke tycktes slå dem båda
på en gång, och ett ögonblick stodo de rådlösa — men det
var också blott ett litet ögonblick. Denna anordning, de
nu fått till stånd, var visserligen ej fullkomlig i sitt slag,
men kunde ändå gå an. En biljett kunde skickas fram och
tillbaka med tillhjälp af ett enkelt snöre — och nystanet
var ju stort nog för att medgifva detta, ehuru det måste gå
långsamt, ocli med blott ett budskap i sänder. Tom började
och skref: »Hvad är det här för tillställningar?» på en
papperslapp, som han band fast vid snöret, hvarpå Harri
försiktigt och med stort besvär halade in det. Denne hade
nu ingenting att skrifva med utom en gammal
blyertspennstump, och inte hade han någon knif heller att formera den
med — två ledsamma omständigheter, hvilka han att börja
med talade om för Tom, med anhållan om förstärkning i
sina förråd, hvarefter han, sedan han fått sin biljett färdig,
höll upp sin pennstump i vädret för att visa, det udden var
afbruten, och tecknade åt Tom att skicka sin knif. Tom
halade försiktigt in denna viktiga depesch — men
erfarenheten hade lärt honom försiktighet. Han ville verkligen ej
utsätta sig för faran att förlora sin dyrbara knif ■— tänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
