Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
hopsnörpta munnar, och hvilka med sina parasoller stodo
och pekade åt små pudelhundar.
Detta föreföll Bessi såsom idel fånighet och ömklighet
— och vi få väl också medgifva, att någonting så ytligt
väl aldrig heller borde kunna uppfattas såsom lifvets högsta
mål och innehåll af någon flicka, som kommit till världen
i det nittonde århundradet. — Yicl sin ankomst till
staden, hade hon emellertid ej kunnat undgå att röna ett
starkt intryck af den lugna själfbeherrskning och det
behagliga sätt att vara, som utmärkte hennes kusin Grace,
hvilken alltid tycktes göra och säga clet riktiga i rätta
ögonblicket, och i hvars närhet alla tycktes känna sig
obesvärade och väl till mods.
Grace var af samma ålder som Bessi, bara en liten
flicka ännu, fullkomligt barnslig och naturlig både till sitt
väsende och i sina tankar. Bess skulle för ingen del hafva
velat vara elak eller visa sig kärlekslös, men alldeles
omedvetet försökte hon dock oupphörligt att finna fel
hos sin kusin, ty det var ja den enda möjligheten att,
när hon såg Grace och var i hennes sällskap, kunna stå
fast vid den mening, hon en gång fått i sitt hufvud, att
stadslifvet nödvändigt måste alstra förkonstling och onatur.
Och Bessi var ju ej olik människor i allmänhet, i
detta sitt sträfvande att jämka verkligheten efter sina
åsikter, i stället för att lämpa sina åsikter efter verkligheten.
Det var ju en gång för alla klart ådagalagdt i alla
»berättelser för ungdom», att alla stadsflickor snörde sig hårdt,
nyttjade tunna skor, tillbragte nätterna på baler och
dagarna till sängs, att de gingo i kyrkan bara för att visa
sina hattar, samt att de, först och sist, brukade peka åt
pudlar med ljusa parasoller.
Och följaktligen hade Bessi, alltifrån början, alldeles
klart för sig, att Grace, då hon om morgnarna kom ned
och såg så nätt och fin ut, alltid var så hårdt snörd, att
hon knappt kunde andas, och att hon hade suttit åtminstone
i två timmars tid framför spegeln med en kammarjungfru
till hjälp för att fläta håret på sig. Men då hon fick
närmare reda på saken, visade det sig, att Grace ej hade någon
kammarjungfru, och att hon ej nyttjade snörlif, samt att
Nya Småttingar. 8-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
