Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
tänka på Mamma, och månsken, och allt möjligt, som är
blidt och vackert.»
»Pah!» sade Bess — men undertryckte genast om
än med stor ansträngning sin lust att försöka göra narr
af Torns poetiska liknelse. Ett hvasst stygn, det var
svartsjuka, genomilade hennes hjärta — skulle nu också Tom
tycka mest om Grace?
Det kostade bittert på henne att behöfva stiga fram
med en klass af nybörjare och chassera: »nu till höger,
nu till vänster, ett, två, tre, ett, två, tre» — efter den
fransyske danslärarens kommando. Hon kände på sig,
att hon själf var långt ifrån att taga sig ut som ett vajande
ax, och skulle gärna hafva burit sig åt som en istadig
häst i stället, om inte en viss medfödd känsla för det
passande hejdat henne.
Stora tårar af förödmjukelse stodo henne i ögonen,
och hon kastade hufvudet, med dess svarta, kortklippta
lockar, bakåt och såg ut som en ostyrig fåle, som för
första gången känner selen.
»Du gör det så bra, Bessi», sade Grace, som stod
alldeles bredvid. »Du kommer snart att lära dig dansa;
du har en sådan vacker hållning.»
-»Ack, om du bara ändå inte ville stå där ocli se på
mig», utropade Bessi, i det hon kände liksom en propp
i halsen. »Det är ej snällt af dig, Grace, att stå sådär
och titta på mig, när du vet, att jag är ovan.»
»Då skall jag gärna låta bli det», sade Grace
vänligt. »Jag är ledsen, att jag gjorde det; jag stod här
bara, för att jag trodde, du skulle känna dig mindre
främmande, om jag vore i närheten.»
»Så beskyddande, kan tänka!* mumlade Bessi mellan
tänderna, i det hon. med mörk förtrytelse blickade efter
kusinens försvinnande gestalt. Men sedan, när hon blifvit
lämnad åt sig själf, kände hon, huru allas ögon voro
riktade pä henne, och skulle då varit hjärtligen glad om hon
fått känna sig stå under sin lilla kusins skyddande hägn,
därest icke den vilda svartsjuka, som en hel vecka legat
och grott inom henne, nu slagit upp i brännande flammor.
Bessi hade nämligen i skolan blifvit satt i en lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
