Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Detta tyckte Bessi var ett riktigt bra valspråk,
och, utan att besinna, huru ombytlig Clara var, och huru
märkvärdigt hastigt hennes vänskap brukade svalna och
öfvergå till den bittraste fiendskap, uttryckte hon sitt
gillande.
»Då är du alls inte lik din kusin», sade Clara med
hög röst. »Ty när jag talade om för henne mitt valspråk,
och frågade hvad hennes var, svarade hon med sitt kalla
leende: ’vänskap med alla i clet goda, med ingen i det
onda.’ Jag antager, att hon visst tycker, hon är
utomordentligt qvick, som har kunnat sätta ihop en så
djupsinnig fras.»
»Det var ju inte af henne själf, din gås», utropade
en af de äldre flickorna, som händelsevis råkat att höra
detta samtal. »Men det skall jag säga dig, kära Clara,
att nog är det ett långt bättre valspråk än ditt.»
»Det tycker inte jag», utropade Clara, »jag kan inte
med edra ljumma talesätt. Jag tycker om folk, som äro
friska och hjärtliga.»
»Det gör jag med, fastän jag just ej är förtjust i
hvad clu brukar kalla ’skojfrisk och rejäl’», svarade flickan
— hvilket yttrande gaf anledning till ett högt och allmänt
skratt på Claras bekostnad, ty detta uttryck var
fullständigt betecknande för Fröken Thompson.
»Grace’s valspråk är mycket bra», sade en annan
flicka. »Det är ett utmärkt valspråk.»
»Ett utmärkt sjåperi ja! Ett utmärkt struntprat!»
svarade Clara — och med denna qvickhet slutade
samtalet, då skolklockan ringde i detsamma.
Tant Lucia såg med ledsnad Bessis förtrolighet med
Clara, och hon försökte att förklara för Bessi, hvarför lion
ej ansåg detta för något vidare önskvärdt — men det kunde
den lilla flickan ej förstå.
»Jag tänkte, clet var dumt af amerikanare att vilja
vara aristokratiska», svarade hon tanten en gång, »och jag
tycker, att Tant själf härom clagen sade till mig, att vi
böra älska alla människor. Kan ej Clara få vara min
vän, för att hennes far är skräddare? Är hon icke i Guds
ögon lika god som jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
