Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
att lägga sig. Och det blef veckor af svårt lidande,
plågor och afmattning.
Faster Maria hade aldrig i sitt lif varit sjuk, så långt
hon kunde minnas tillbaka — och detta var nu en
alldeles ny erfarenhet för henne. Under dessa veckor
fick hon lära sig mera än förut under långa år; hon
fick göra bekantskap med ett för henne alldeles nytt
begrepp : beroendet af andras kärlek och omvårdnad. Legda
sköterskor kunde hon skaffa sig, så många hon ville, och
gjorde det äfven — ehuru dessa satte hennes tålamod på
många och svåra prof. Allt som kunde fås för
penningar, stod henne till buds i fullaste mått — men genom
lidandet fick hon lära sig fatta och förstå värdet och
betydelsen af medmänniskors kärlek och deltagande.
Ty äfven i det afseendet blef hon icke lottiös, om
detta än var något som ej kunde köpas för pengar eller
fås för betalning. De två barnen, Tom och Bessi, hade
fattat sitt beslut att, i Jesu fotspår, söka följa och
förverkliga den kärlekens lag, som deras moder lärt dem,
och hvilken Tant Lucia så nyligen förklarat för dem; och
under denna långa, ledsamma sjukdom, som var en sådan
bitter pröfning för deras faster, egnade de sig på fullt
allvar och med den största själfförsakelse åt sin själfåtagna
uppgift att så vidt möjligt söka bereda henne tröst och
trefnad.
För dem var det verkligen en stor försakelse, att,
efter långa timmars , sittande i skolan, få komma ut igen,
endast för att gå och stänga sig inne i ett qväft sjukrum,
och sedan sitta vid fasterns säng och läsa högt för
henne. Men Tom grep sig manligt an därmed och läste
hvarenda dag samvetsgrannt igenom hela tidningen högt
för henne.
Det var också temligen påkostande att gå och spara
ihop så mycket, att det räckte till att köpa litet blommor åt
den sjuka, när chokolad var så godt, och så billigt, och
så oupphörligt midt för näsan på en — men Tom knöt
beslutsamt näfven omkring slantarna, och marscherade
tappert förbi sockerbagarens, på vägen till blomsterbutiken.
Och minst lika påkostande var det för Bessi att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
