Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det tror jag nog», medgaf stockholmaren. »Den gamle vicomten
är ännu lika elegant, går ännu med samma lätta fjät och ungdomliga
hållning, är i hår och skägg hvit som en dufva, i kroppen lika
rörlig som en ärla. Det är onekligen något utsökt i hela företeelsen.
Man drar kanske litet på munnen åt honom, men är alltid hedrad af
hans sällskap, och får man möjlighet att bjuda honom på sin supé,
är man öfverlycklig. Han kommer, det vet man, ty han är artigheten
själf och beundrar gärna de svenska damerna. Han är fortfarande
ett verkligt lejon, något riktigt pschutt, skulle man säga i Paris.»
»Men där kommer en helt annan företeelse. Hvem är den där
brede, trygge mannen med det kraftiga ansigtsuttrycket och frimodiga
hållningen?»
»Också en diplomat, har åtminstone varit det. Nu är han i
disponibilitet, men hälsar gärna på sina kära svenskar igen. Han var
sändebud från den stora republiken på andra sidan verldshafvet, en
främling som försvenskat sig, talar vårt språk och tar noggrann reda
på alla våra förhållanden, också mycket omtyckt af stockholmarne.»
»Hvilken utomordentlig skönhet!»
Landtmannen stannade helt betagen och såg efter en af de
promenerande damerna.
»Hör också till diplomatien», upplyste stockholmaren. »Det är
den sköna señora C, hon som tager priset såsom den älskvärdaste
och, mest förtjusande ... Men där har ni en af den svenska
aristokatriens skönaste blommor, grefvinnan v. P,, hvilken är minst lika
chic som någon dam på modet i Paris ... Egentligen är det
ingenting som skiljer den fina verlden i Stockholm, åtminstone sådan man
ser henne här i torget, från den verlden i Paris, Wien och Berlin.
En stockholmska klär sig i de flesta fall lika smakfullt, för sig lika
bra och ser ofta mycket bättre ut, fastän hon inte är hertiginna eller
ens markisinna.»
»Ja, det är en fåfängans marknad», sade östgötapatronen.
»Det är kanske inte bättre på Skenninge marknad», menade
stockholmaren. »Alt är relativt. Men vill ni lära känna en annan
del af Kungsträdgårdens folklif, så se dit midt på stora planen mellan
de vackra planteringarna. Där har unga Stockholm sin promenad
med hök och dufva, bollkastning, rephoppande och andra ungdomliga
lekar, öfvervakade af mödrar, barnjungfrur och schweizer-bonner.
Och kommer ni hit på söndagen, är det ej häller här i allén samma
publik som i dag. Då är här ännu mera folk, men af annat slag,
fastän kanske i det yttre lika fint. Då komma bodherrarne, af hvilka
mer än en har så eleganta fasoner, att han kunde tagas för vicomtens
obefintlige legationssekreterare, karlar som slita och släpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
