Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hända en och annan ha varit, men smuts och elände märktes
ingalunda. Alt såg ordentligt ut. Träborden och trästolarne voro i godt
stånd, väggarne och taket rena, golfvet temligen snygt, oaktadt det
ideliga trampandet med gatusmutsade skodon. Det hela gjorde godt
intryck, men denna bolagskrog utgör ingalunda något undantag: alla
dem jag besökt se ungefär likadana ut.
Annat var det för tretio år sedan samt otvifvelaktigt mycket
senare. Under förra hälften af 1850-talet brukade författaren och två
konstnärer i ungdomlig äfventyrslust besöka Stockholms »näringsställen»,
såsom krogarne då kallades. Skam den som tänker illa
om oss för den saken! De krogarne voro då eländiga nästen, och
det var sannerligen icke öfverflödigt, att vi ej vågade oss in i dem utan
förklädnad. Säkerheten till lem var sannerligen icke stor och till lif
knapt större. Gästerne utgjordes af det värsta slödder, uslingar, höljda
eller knapt höljda i trasor. Hela sällskapet var vanligtvis öfverlastadt,
några sofvo ruset af sig på golfvet, andra sparkades ut då och då,
men raglade snart åter in.
Huru annorlunda ser icke en bolagskrog ut i våra dagar! ...
En af de tre uppasserskorna kom fram till oss och frågade, om vi
ej ville stiga upp i öfre våningen. Nej, det ville vi icke. Till ett
stort antal bolagskrogar finnas särskilda rum, hvilka äro afsedda för
sådana gäster som icke trifvas bland de vanliga krogkunderne, och
dessa lokaler äro ofta bättre än källare af lägre ordning. Vi afböjde
dock uppasserskans framställning, bestälde någon förtäring och stannade
vid det bord, där vi slagit oss ned. Ingen oroade oss. Största antalet
gäster skockade sig framför disken, där åtskilliga supar intogos. En
och annan sväljde till och med en hel »Hagbergare», d. v. s. två
supar slagna tillsamman i ett glas. Andra tycktes vid borden vänta
på middagsmaten som ännu icke var färdig. Man var glad, pratade
och hade roligt.
»Nej, se där är hästgardesnisse!»
»Ja ha, Nisse med långa kran ...»
Långa kran var en benämning på f. d. lifgardistens ansenliga
kroknäsa.
»Hör du Nisse, bjuder du på något? Ser du, jag har inte ett öre.»
Den tillsporde, en ståtlig karl i snygga arbetskläder, förklarade,
att han icke haft någon förtjänst på en hel vecka. Men nog hade han
en styfver kvar, och lite bränvin kunde han väl bestå.
Tillbudet antogs med glad tacksamhet. Man slog sig ned. Öfver
alt tycktes små »kotterier» bilda sig, men flertalet kände hvarandra
personligt, och samtalet var tämligen allmänt från bord till bord. En
munter stämning rådde i salen, vare sig att den kom af en eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
