Nya Stockholm / 115 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Spårvagnar och ångslupar, med hyrkuskar, åkare, hissar och stadsbud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfve dit medfört. Det sades dock, att i början af stugans tillvaro
skulle där af okänd person ha upphängts en väska med böcker, hvilka
nu mera ej finnas kvar. Stugan är försedd med telefon, både Bells
och Allmänna.

Brunkebärgs åkarstuga är hittills den enda i Stockholm. A öfriga
stationer — de äro tillsammans 19 — finnes intet skydd för kuskarne,
hvilka måste intaga sina måltider på närmaste utskänkningsställe.
Somliga åkare, d. v. s. egare af droskor och arbetsåkdon, bestå
droskkuskarne 1 kr., andra 1,50 om dagen i matpengar, som kuskarne få
taga af hvad som inflyter för körningarna. Några husbönder låta dem
taga efter hvad kuskarne själfve anse sig behöfva. Arbetsåkdonens
kuskar få vanligtvis 1 kr. hvarje morgon de köra ut, eller ock
betalas desse kuskar i ett för alt 50 eller 60 kr. i månaden,
matpengarne inräknade. Droskkuskarne erhålla, utom matpengar, 15 à
20 kr. i månadslön, fritt husrum samt en sommar- och en
vinterkapprock och en mössa. Några kuskar äro gifta och ha då eget
hushåll.

Åkarestation.

Kuskarne måste sjelfva betala en fodermarsk, som på stationerna
sköter om hästarne och ger dem foder och vatten. Afgiften är 1 kr.
50 öre i veckan af hvarje kusk. Brunkebärgsstationen har två
fodermarskar, som dela inkomsten, men de andra stationerna en marsk
hvardera.

Åkdonens egare ha vanligtvis själfve varit drängar, fastän sällan
droskkuskar. De senare öfvergå förr eller senare till andra yrken, dock
ej ofta till kuskar hos enskilde. Några stanna ganska länge på
droskkuskbocken. Riktigt gamla kuskar ser man dock föga. En af de
äldre är ett par och femtio år, en gammal hedersman, som kör droskan
n:o 38, artig och belefvad, nästan fin i sitt sätt, men hvilken i yngre
år lär ha varit »ganska vidlyftig», såsom en af patronerne uttryckte
sig, och först genom »andlig väckelse» stadgats och utvecklat sig i
god riktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>