Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. När Stockholm väljer riksdagsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu mera såsom oförlåtlig ouppmärksamhet och kan vålla kandidatens
förkastande.
Den politiska kandidaturen ansågs ännu för några år sedan
såsom helt och hållet oförenlig med det svenska sinnelaget och
räknades af många till och med bland mindre hederliga tilltag. Nu är det
helt annorlunda. Nu har det gamla ciceronianska »må det stå skrifvet
på hvarje medborgares panna hvad han tänker om offentliga
angelägenheter» vunnit burskap hos oss, och ser man ingen inskrift eller
döljes den, vänder man sig från den medborgaren.
Fram således med kandidater, spela med öppna kort och
bekänn färg!
Mången kandidat är naturligtvis blyg, stammar och trasslar in
sig, fastän hans tankegång kanske är ganska redig och hans åsigter
fullt säkra. Andra tala med oförfärad munvighet, men ha egentligen
ingenting att meddela. Vill man skaffa sig en vacker samling fraser,
skall man gå på valmötena och lyssna till åtskilliga talare.
Men sakrika eller frasrika, öfvertygelsefasta eller vajande för de
politiska vindkasten, åhöras de många talen dock med ganska
mycken uppmärksamhet. Vi äro ett artigt folk äfven på valmötena, hvissla
aldrig, skratta nog åt den eller den talaren, mumla kanske något litet,
men låta honom tala till slut, och behagar han oss, klappa vi
händerna och ropa »bravo».
Ju närmare valdagen nalkas, dess starkare varder deltagandet.
Vi ha slutligen icke håg att sysselsätta oss med något annat.
Tidningarna egna en god del af sina spalter åt det förestående valet,
bjuda ut sina kandidater, prisa deras utmärkta egenskaper, nedsätta
de öfriga partiernas, söka intressera med långa ledare, små
mellanbitar, uppiggande notiser, hålla förmaningar om nödvändigheten att
icke försumma tillfället, tala om rättigheter och skyldigheter och skulle
otvifvelaktigt alldeles trötta ut sina läsare, om dessa icke befunne sig
i ett så feberaktigt tillstånd, att de tills vidare kunna tåla hvad som hälst.
Ännu ha vi icke hunnit så långt som i Nordamerika, där det anses
tillåtligt att under valskedet taga heder och ära af sina motståndare.
Ännu har ej någon af det ena partiet i Stockholm skylt det andras
kandidater för att vara tjufvar, rånare och mördare, men några små
hänsyftningar på den och den mindre ärliga handlingen af den och
den kandidaten, några smygord om hans affärer och hans slägts
affärer, hans opålitlighet och egennytta o. s. v. kan man nog få höra,
till och med se i tryck, åt minstone i tidningar som antingen ha till
yrke att utsprida gemenheter om folk eller som anse att alla medel
äro goda, då det gäller att hindra en politisk motståndare. Men mord
användes icke. Revolvrar synas ej till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
