Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. När Stockholm väljer riksdagsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringfarande valpåskyndare har man dock icke sett till hvarken våren eller
hösten 1887, det stora upplösningsåret. Däremot tyckas röstutdelarne
vid vallokalerna ha tilltagit i antal och enträgenhet.
Har man ändtligen lyckats bana sig väg genom sedelutbjudarnes
täta led och intaga sin plats i köen, får man sedan väpna sig med
tålamod. Klockan är kanske ej mer än 10 på morgonen, den timme
då vallokalerna öppnas, men det kan tåla länge nog innan man i
köen hinner fram till valurnan. Denna har sin plats på golfvet i
salens ena ända, en stor och ansenlig urna, värdig ett fritt folk, och
bredvid henne sitter rådmannen-valförrättaren vid ändan af ett bord,
vid hvars två långsidor fyra notarier från rådhusrätten tjänstgöra.
Är det en folkrik valkrets, dela de röstande sig i två köer, som
framskrida till hvar sin sida af valförrättarens bord, och vid hvarje
sida tura två notarier om att i röstlängderna efterslå och anteckna
väljande, alt efter som desse komma fram till bordet.
Icke alla valmän ha rigtig reda på sig. Dar kommer en och
nämner sitt namn samt räcker fram röstsedeln.
»Hvar bor herrn?» spörjer notarien, färdig att slå upp namnet
i stora röstliggaren.
Frågan tyckes vara mycket enkel, och likväl kan hon ej alltid
genast besvaras. Valmannen skall nämligen uppgifva det kvarter, där
han hade sin bostad vid föregående års mantalsskrifning, och det går
stundom icke så lätt. Mycken tidsutdrägt orsakas af bristande minne
eller kännedom om kvarterets namn. När notarien slutligen lyckas
få tag i valmannens namn i längderna, händer det, att han icke är
valberättigad för tillfället. Han har icke erlagt sin skatt och nödgas
gå med oförrättadt ärende. Stundom låter den oberättigade höra en
kraftig insaga, påstående, att han verkligen betalt skatten.
»Har ni kvitto med er?»
Nej, det har han icke, men påstår, att det fins hemma. Han
ålägges att gå efter det och aflägsnar sig — för att aldrig mer
återkomma. I de allra flesta fall är det icke vallängdens fel, utan
valmannens, om denne aflägsnas, utan att ha fått lemna sin röstsedel.
Därmed vare dock icke sagdt, att vallängden är alldeles ofelbar.
Den ordentlige valmannen är, äfven om han på förhand förvissat
sig om att vara behörigt antecknad, försedd med sitt skattekvitto, då
han går att göra sina valmansrättigheter gällande, och han behöfver
endast uppgifva kvittots nummer för att notarien genast skall finna
hans namn i röstlängden. När detta är väl gjordt, återstår endast
att lemna den hopvikta och omärkta röstsedeln till rådmannen som
genast stoppar ned den i urnan, hvarefter valmannen aflägsnar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
