Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyssnar till Mozart, Gounod eller Wagner, eller under det andra skratta
åt hr Hedin och intagas af fru Hartmans älskvärdt muntra framställning
eller känna sig hänförda af hr Hillbergs karaktäristiska spel,
eller medan åter en annan del af den verlden samlas till festligt
samkväm i lysande salonger, och dansmusiken låter höra de första
tonerna af den balinvigande polonäsen — under det hela detta
Stockholm som kallas det »glada och njutningsrika» flyger från nöje till
nöje, fladdrar och svärmar och dåras af festernas glans eller ock
med större allvar gör sig till godo hvad en stor stad har att bjuda
i konst, literatur och med bildningens alla tillgångar, under det en
annan del söker endast de gröfre njutningarna från och med dryckeslaget
med de fina vinerna till och med spriten på kaféerna och spriten
på krogarne ... så sitta ej få i bönesalarne och vederkvicka sig
efter dagens mödor. Vederkvickelse måste människan ha. Men hvad
de känna hvarandra föga, de som sitta i operasalongen samt i den
fina verldens salonger och de som befolka bänkarne i bönesalarne!
Och hvad de ofta göra hvarandra orätt, de ena såväl som de andra!
Den sal i Ebeneserkapellet, hvarom nu talats, är afsedd endast
för veckosammankomsterna. På söndagen samlas man i själfva
kyrkan, ett ganska stort och vackert dekoreradt rum som omgifves
på tre sidor af rymliga läktare. Den fjärde sidan upptages på
något afstånd öfver golfvet af den i alla baptistkyrkor oundvikliga
stora nischen, där föreståndarne och de predikande bröderne ha
sina platser.
Jag begaf mig till Ebeneserkapellet en söndag för icke så länge
sedan, då dop skulle där förrättas. Pastor Hedberg, som är
kapellets föreståndare, höll predikan från nischens bröstvärn och klädd i
samma enkla promenaddrägt som vid den nyss omnämda aftonsammankomsten
i salen. Predikan var också i full öfverensstämmelse
med aftonföredraget. Sången leddes af några fruntimmersröster från
musikläktaren i nischens öfra afdelning, beledsagade af ett
orgelharmonium som äfven där hade sin plats, och i sången deltog hela
församlingen. Jag hade naturligivis köpt mig ett exemplar af Psalmisten
och följde uppmärksamt med sången. Vid min sida satt en gardist
i uniform. Han sjöng med stark röst första strofen utantill, men så
svek minnet honom och då lutade han sig helt förtroligt mot mig
och sjöng ur min Psalmist, naturligtvis antagande, att jag vore en af
bröderne.
Då predikan var slutad och ännu en strof sjungen, trädde ett
par bröder fram i nischen och lyfte upp en lucka i golfvet. Där var
en bassäng fyld med vatten. En liten trätrappa förde ned i det våta,
alldeles som i en badsump. Från en liten dörr på nischens ena sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
