Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- X. I kyrkan och bönesalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan 1881 handhafves seminariet af ett sällskap, kalladt
»Föreningen Betelseminariet». Styrelsens ordförande och skolans
föreståndare äro K. O. Broady och A. Drake. Elevernas antal uppgick
vårterminen 1888 till tretioen. Från läroanstaltens början ha 189
predikanter där utbildats. Kursen är dels tre, dels fyra år, och
antagningsåldern 18 år.
* *
*
Vid Kungsträdgårdsgatan resa sig åtskilliga stora, präktiga hus.
Det nyaste af dem tillhör Evangeliska brödraförsamlingen, Stockholms
allra minsta församling, fridsam och välvillig, verkande i det tysta, men
oaktadt de mycket fåtaliga medlemmarne ingalunda utan sin betydelse
i nya Stockholms religiösa lif samt med en ganska intressant historia.
Vanligtvis hålles gudstjänsten på söndagsaftnarne kl. 6, och har
så hållits ganska länge. Lokalen är en sal i en byggnad på gården
till ofvan nämda hus, n:o 12 Kungsträdgårdsgatan, på samma plats
där Erik Tollstadius på 1720-talet samlade omkring sig i enskildt
samkväm en del af de »väckta», som brukade höra hans predikningar
i Skeppsholmskyrkan. Tollstadius bodde i en träbyggnad på gården
hvilken egdes af bergsrådet E. F. Hjärne, som jämte sin hustru
Christina Charlotta Rudbeck tillhörde de väckta.
I n. v. Brödraförsamlingens i Stockholm diarium läses följande, återgifvet
af pastor Aastrup i hans föredrag vid brödrasalens hundraårsjubileum den 1
nov. 1883: »Det rörde sig (på 1720-talet) ett lif i kyrkan, himmelrikets surdeg
började jäsa, många själar väcktes ur syndasömnen, hvilka, fulla af trängtan
efter tröst och ro för hjärtat samt icke tillfredsstälda med öfningarna af ett blott
mekaniskt kyrkoväsende, dels mera enskildt, dels i större eller mindre sällskap
sammanslöto sig ... De voro till största delen redliga själar, men de flesta togo
miste om den enfaldiga evangeliska vägen, särdeles som de prester, till hvilka
de hade sitt förtroende, mestadels voro af lagisk riktning efter då varande
hallensiska (pietistiska) tänkesättet.»
Det var ingalunda i öfverensstämmelse med denna riktning, utan just för
att motverka den som herrnhutismen jnträngde i Stockholm. Om pietismen
utmärkte ett framsteg framför den döda ortodoxien, var brödraförsamlingen åter
ett framsteg framför pietismen. Sedan, på inbjudning af en svensk ädling som
besökt Herrnhut, några bröder gjort kortare besök i Sverige, gafs dock den
egentliga anledningen till herrnhutismens införande här af en prestman i
Stockholm, Odelius, »hofpredikant» hos presidenten Strömfelt och predikant i
enkhuskyrkan. Han hade på en resa till Lifland 1739 lärt känna flere af de
evangeliske bröderne och fick här understöd af pastorerne Hellman och Holmberg,
hvilken senare utgaf första upplagan af »Zions sånger».
Medan således evangelium om den fria nåden i Kristus började utbreda sig
här, skickade brödraförsamlingen i Herrnhut en deputation till ärkebiskop
Steuchius, hvilken tog vänligt mot den, och sedan deputationen kommit till
baka, hitsändes två svenskar, Becklind och Werwing, hvilka ytterligare stadgade
herrnhutismen här. Detta var i medlet af 1740-talet. Sedan följde några år af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:32:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyasthlm/0237.html
