Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Hos stadsfullmäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hernblom (nu kammarrättsråd) till ordinarie sekreterare och innehade sysslan
till våren 1867, då han efterträddes af doktor Rubenson, hvilken således i mer
än två årtionden egnat sin verksamhet åt Stockholms kommunalförvaltning,
alltid till tjänst för ej blott stadsfullmäktige, utan äfven för allmänheten. Liksom
stadsfullmäktiges kanslist, G. Lyberg, hvilken också innehaft sin befattning
sedan 1867, är sekreteraren tjenstgörande äfven i bredningsutskottet, som består
af tio ledamöter och fem suppleanter och med uppmärksamhet följer
förvaltningen af stadens angelägenheter, till fullmäktige inkommer med framställningar
och förslag, bereder till föredragning alla ärenden, i hvilka fullmäktige skola
meddela utlåtanden eller beslut samt öfvervakar verkställigheten af
fullmäktiges beslut.
Man må icke föreställa sig, att stadsfullmäktigskapet är lika fritt från
mödor, som det är fritt från aflöning. Den som t. ex. sitter i beredningsutskottet
vet nog hvad träget arbete vill säga.
Bredvid vice ordföranden har en äldre man med ingalunda åldrigt
sätt att vara slagit sig ned. Ett kraftigt hufvud med gråsprängdt
skägg bäres frimodigt på en spänstig kropp. Af hans yttre människa
skulle det vara svårt att gissa sig till hans lefnadsyrke, men han är
skolkarl, till och med lärd sådan och har i årtionden haft till
dagligt umgänge icke blott skolpojkar, utan också gamle romare, hvilka
icke ha några hemligheter för honom. Men gamla romareverlden
vardt honom för trång, och skolsalen hade ej häller tillräckligt
utrymme för de vidt skådande blickarne, hvarför han vände både romare
och skolpojkar ryggen och slog sig på finanserna, vardt bankman och
riksdagsman, kommunalman och fullständig nutidsman. Hans namn
är R. Törnebladh, f. d. rektor, fortfarande lektor och ledamot af
kungl. direktionen öfver stockholms stads undervisningsverk, men nu
mer företrädesvis deputerad bland riksbankens fullmäktige, verksamt
deltagande i riksdagens och stadsfullmäktiges sammanträden samt deras
beredningsutskott, skarp dialektiker, utmärkt talare och alltid påräknad
skålutbringare vid offentliga samkväm, då han uttrycker sig lika
lyckligt i bunden och obunden form, på svenska eller latin,
stadsfullmäktiges poeta laureatus med bankoreglementet i fickan.
Till kamrat vid stora bordet har hr Törnebladh kanske sin
kamrat bland riksbankens fullmäktige, J. W. Arnberg, liksom han en fil.
doktor och Upsaladocent, som slagit sig på det praktiska banklifvet,
en lärd som uppfattat nutiden från rätta sidan och visat, att lärdomen
alldeles icke är oförenlig med en växeldeputerads åligganden och med
en nationalekonoms sträfvanden, lika litet som med en stadsfullmäktigs
uppgift. Dr Arnberg är ingen snabblöpare. Han ser något ovig ut och
rör sin giktbrutna kropp ej utan svårighet, men en framåtskridandets
man är han och för det fria utbytet kämpar han oförskräckt och
med segervisshet.
Bak om vice ordföranden ser man stundom ett gråsprängdt skägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
