Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. På båda sidor om ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningarna kl. 5 e. m. Småningom bortflyttades tiden allt mer och
mer, men har nu ganska länge varit stadig på sjunde timmen. Paris
har i det afseende ej kunnat utöfva något inflytande, ehuru
spektakeltimmen där växlar mellan half åtta och nio.
Den mest anlitade ingången är onekligen från Arsenalsgatan. I
den stora yttre förstugan och ännu mer i den inre, hvilken
källarmästaren Bengt Carlsson för några år sedan lät ordna och pryda
på ett fint och smakfullt sätt och som kan betraktas såsom en foyer,
en så god foyer man kan bestå sig i Stockholm, samlas en del af
vår manliga beau monde för att taga den kvinliga i betraktande vid
föreställningarnas början och slut.
Uppgången till parketts öfversta del är nu mera genom ett
kapprum i förstugans bakgrund, hvilket ursprungligen var en kolbod, men
som för sjutio år sedan hyrdes af en kringvandrande tysk
likörförsäljare vid namn Pohl, hvilken där inredde ett schweizeri som under
olika egare bibehöll sig ända till 1881. Västra parkettuppgången
leder ock till första och andra raden. I batgrunden af andra förstugan
åt Arsenalsgatan, invid ett par trånga innangårdar, fins ock en trappa
till de tre öfversta raderna, dit man kommer äfven från Gustaf Adolfstorg.
Och så äro vi i de trånga korridorerna, där det fordras mycken
smidighet, lugn och ihärdighet för att göra sig af med sina öfverplagg.
Vaktmästarne äro dock alltid uppmärksamma och tjänstvilliga. De
ha ingen lön hvarken på parkett eller de två första raderna samt i
tredje radens fond, men finna sin ersättning i allmänhetens
frivilliga bidrag.
Man känner sig glad då man inträder i den numera alltid
festligt upplysta salongen! Det fins nog teatersalonger i Europa som äro
lika vackra, som vår kungliga stora, andra som äro långt rikare
utstyrda; men mera intagande i smakfull enkelhet är ej lätt att finna,
och sedan elektrisk belysning infördes, är det angenäma intrycket
ännu större.
Man behöfver icke vara så lastgammal för att erinra sig salongen innan
gaslysning fans. Då låg mörker öfver loger och bänkar. Kronvindskarlarne
hade ett grufligt besvär med att tända oljelamporna, innan stora kronan skulle
hissas ned, och lamptändarne hade ej häller så liten möda. Det var en
högtidlig afton, nyårsdagen 1854, då scenen och salongskronan första gången
belystes med gas. Publiken jublade. I näst följande månad var hela teaterns
inre gasbelyst. Kostnaden för gasbelysningens anbringande gick till öfver 25,000
rdr banko. Fruktan för att gasen skulle vara eldfarligare än oljebelysningen
bekräftades aldrig. I början kunde man icke nog förvåna sig och ej tillräckligt
uttrycka sin förtjusning öfver en så bländande belysning; men den belysningen
finner man nu alldeles otillräcklig. Nu nöjer man sig icke med annat än
elektriskt ljus på alla logeraderna utom den femte, och nu kan man verkligen också
känna igen sina vänner i salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
