Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. På båda sidor om ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Selinders tid på 1860-talet bekanta lokalen, och Kungsholmsteatern i
en för de flesta stockholmare nästan okänd trakt. Konsten står väl
icke synnerligt högt på dessa scener, men en afton i deras
salonger är kanske bättre använd än på många andra förlustelseställen,
variété-teatrarne inbegripna. Hvad som mest skadar teatrarne är
onekligen dessa »variétés» af olika slag, men af lika underhaltigt
värde och som måste räknas till Nya Stockholms olägenheter.
Icke äro de många teatersalongerna fylda hvarje afton, allra minst
under ett ekonomiskt dåligt år, men det är likväl icke få personer som
i dem tillbringa sina kvällar och sedan belåtna vandra hemåt.
Teaterbesöken i en stor stad ingå i dennes vanor och ha otvifvelaktigt
ett icke så ringa inflytande, vare sig i den ena eller den andra
riktningen. När konungen åker upp till slottet efter en afton i Stora
teatern, stannar stockholmaren och fröjdar sig åt glansen från den
kunglige förridarens fackla, öfvertygad om, att kungligheten, ännu
representant för hela samhället, icke kan, omständigheterna må under
vissa tider vara aldrig så ogynsamma, alldeles undandraga sig att
låta äfven en fackla lysa för den sceniska konsten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
