Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. På svenska telegrambyrån och hos telefonfröknarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kräfde därför ganska lång tid. Dock kunde bolagets material förråd och
verkstad redan 1 april 1886 flyttas in i nybyggnaden, och i december samma
år öppnades kontoret och ingeniörsbyrån i sina nya lägenheter. De nya
växelborden uppsattes så fort sådant lät sig göras, och i oktober 1886 börjades
ledningarnas införande i dem. I slutet af maj 1887 indrogs den förra
centralstationen å Norrmalm, och den 12 juli s. å. invigdes den nya med en lysande
fest i den då färdiga centralstationsbyggnaden.
Om man vid ett besök i denna byggnad vill först taga den
underjordiska delen i betraktande, finner man åt Norra Smedjegatan
källare i två våningar, hvilka, jemte en tredje våning, som utgör
bottenvåningen vid nämda gata, användas till bolagets förråds- och
verkstadsrum. Den öfra källarvåningen sträcker sig jämväl under
huset åt Malmskilnadsgatan, och där äro ångpannan för uppvärmning
och maskinerna för elektrisk belysning.
I våningen en trappa upp åt Malmskilnadsgatan äro lägenheter
för styrelsen, verkställande direktören samt bolagets kontor och
ingeniörsbyrå. Två trappor upp är direktörens enskilda bostad. Först
tre trappor upp träffar man på den för 7,000 linier afsedda apparatsalen,
som är mer än 110 fot lång, 29 fot bred och 21 fot hög samt
upptager husets hela bredd mellan båda gatorna. På sidan om denna
sal äro i två våningar fjorton rum, afsedda till frukost-, toalett-,
bad- och kapprum för telefonisterna, rum för stationens förestånderska,
laboratorium m. m.
Vid inträdet i apparatsalen möter oss ett sorl af kvinnoröster.
Det är en elegant salong med unga damer. Men hvarmed sysselsätta
de sig? Ingen enda vänder på hufvudet för att gifva akt på
den inträdande. De sitta alla med ryggen ut åt rummet och ansigtet
vändt mot en möbel som vid första anblicken erinrar om ett
bokskåp eller ett högrest pianino. Hvarje dam — de äro minst halft
annat tjog — håller med vänstra handen till örat en liten trumpet
med lång slang, under det högra handen är i oupphörlig verksamhet
och flyttar sig från den ena till den andra af de många numrerade
knapparne på den uppstående möbelskifvan, och blickarne följa
oaflåtligt handens rörelser.
Det är på det viset som hr A. i Vasastaden kan utan att lemna
sin bostad samtala med hr B. i Katarinatrakten samt hr C. vid
Riddarhustorget i Stockholm till och med skaffa sig ögonblicklig
underrättelse om huru det står till med hr D. vid Saltängen i Norrköping.
De unga damerna förekomma oss som ett fruntimmerssällskap
i en elegant salong, sade vi, ty så ser apparatsalen ut med sin
brüsselmatta och smakfulla utstyrsel. Men det är ej ljudet af samtal man
hör. Sorlet kommer ej från förtroliga meddelanden. De unga
damerna se icke ens på hvarandra, sysselsätta sig icke med sin nästa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
