Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
99,127 från Samfundet för nordiska museets främjande samt 121,740 öfriga
inkomster.
Penningbidragen ha under de särskilda åren influtit mycket olika. Så
erhöllos år 1879 ända till 59,311 kr., men 1881 endast 743 kr. och 1883 gingo
bidragen till 15,543. Det är genom basarer, konserter och lotterier som museet
kunnat så framgångsrikt utveckla sin verksamhet, utan att skulden ökats mer
än som skett. Denna skuld, för hvilken, såsom ofvan nämdes, dr Hazelius
personligen ansvarar, uppgick vid 1888 års slut till 90,543 kr.
Museets personal utgöres af icke mindre än tjugusex personer utom
styresmannen. Af dem äro femton amanuenser, af hvilka två ha en aflöning af
1,500 kr., de öfriga dels 750, dels 600 kr. med en arbetstid af i regeln åtta
timmar om dagen.
Till museet är statens årliga bidrag 16,000 kr., hvilket dock räcker knappast
till hyrorna. Således måste till löner för tjugusex personer, uppvärmning af
åttio rum, försäkringsafgifter för åtta våningar och magasin, nya inköp,
föremålens underhållande o. s. v. medel anskaffas på annan väg. Så erhöllos 1887
i gåfvor 23,219 kr., i bidrag från Samfundet för nordiska museets främjande
10,533, i inträdesafgifter 4,360 kr., och uppgingo inkomsterna det året till 59,068
kr., men utgifterna till 68,586 kr.
Man måste beklaga, att nordiska museet icke utgör en del af
statens historiska museum, dit det väl egentligen hör och till
sammans med hvilket det skulle bilda det kanske förnämsta af alla
sådana museer. Men då så icke är, kan man ej annat än erkänna,
att det i och för sig är något utomordentligt som måste fylla hvarje
svenskt hjärta med stolt tillfredsställelse och med djup beundran för
den alt uppoffrande hängifvenhet och den otroliga kraft som aldrig
svigtat under de mångfaldiga bekymmer som museets skapare fått
vidkännas för att kunna fullfölja sin fosterländska afsigt. Det nya
Stockholm har giltig anledning att känna sig stolt öfver den
stockholmare, som på detta sätt räddat från undergång minnena af förfluten
svensk odling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
