Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstföreningskunder, som i årtionden gått och sett på konventionela månsken och
»fint arrangerade» norska fjordar, hvilka icke tala alldeles samma
språk, som Schultzbergs, Genbergs, Flodmans († 1888) och de andra
ungas landskap i de ljusa, lätta tonerna.
Man må säga hvad man vill om konstföreningens fel och
svagheter, så har hon dock gifvit oss tillfälle att lära känna de olika
riktningarna af vår bildande konst i olika tider, alt ifrån Wickenbergs
och Wahlboms dagar, och på samma gång har hon hjälpt mången
ung konstnär att betala hyra och skaffa sig litet mat, så vida det
räcker så långt sedan han betalt räkningen hos färghandlanden och
bjudit kamraterne på ett glas. Å andra sidan kan ej nekas, att
konstföreningen med sin ej alltid så kritiska välvilja lockat en och annan
ungdom in på en väg som han aldrig bort beträda, liksom föreningen
dragit på sig en mängd dilettantarbeten, hvilka en god del af
allmänheten går och inbillar sig vara konstverk, ett ingalunda godt
inflytande på denna allmänhets smak.
Måndagen är konstföreningens hälgdag, ty då är utställningen stängd,
men på veckans öfrige dagar har man från klockan elfva till tre och
om somrarne till fyra godt tillfälle att i lugn betrakta konstverken.
Besökande träffar man alltid, men vanligtvis är det aldrig mycket folk
på utställningen de dagarne.
Många gånger ha försök gjorts att anordna aftonsamkväm i
föreningens lokal, och för femtio år sedan lära sådana också ha egt rum
någon tid hvarannan vecka för att lemna konstnärer och konstälskare,
i synnerhet konstköpare, tillfälle att sammanträffa; men det räckte
ej länge.
Då och då togs idén upp igen. För tretio år sedan, då
konstföreningen ännu hade sin lägenhet i arffurstens palats, anstäldes också
sådana försök. Då satt Scholander där regelbundet och sökte hålla
konstsamtalen vid lif, under det han ritade roliga gubbar, men det
hjälpte icke. Senare försök ha haft lika liten framgång. Föreningens
medlemmar ha icke infunnit sig i tillräckligt antal. Kanske att de
tagit miste om våning och stannat på nedre botten.
»Om måndag är det inköp», säger vaktmästaren Andersson, som
infinner sig hos inköpsnämdens medlemmar och öfverlämnar en
kallelselapp.
»Nu igen!» utropar nämdemannen, hvilken tycker att inköpen
komma alt för tätt, ehuru de aldrig varit flera än fyra om året. »Jag
vet ej, om jag får tid.»
Men vaktmästaren är ihärdig och släpper icke, förr än man på
hans lista skrifver »kommer». Och så måste man gå dit naturligtvis
först en gång, hälst flera gånger, för att på förhand göra sig bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
