Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXVI. I kasern ochpå högvakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Expeditionsfanjunkaren infinner sig, liksom på morgonen, i ordersalen
och aflemnar rapport till vakthafvande kaptenen.
* *
*
Det är en dag då regementet skall på vakt. En kvarts timme
före den till vaktparadens afmarsch bestämda tiden slås förgaddring
(af holländska ordet »vergaderen»), manskapet ställer upp sig, och
på utsatt timme sätter truppen sig i marsch, med sin musikkår i
spetsen, samt förd af en med kommandobattong utrustad kapten, i
fall konungen är hemma eller i hans frånvaro kronprinsen-regenten
fins i kungl. slottet. Är ingen af dem i Stockholm, föres truppen af
en löjtnant. Under vägen upp till slottet följer mycket folk med, och
på yttre borggården finnas alltid några civila älskare af militärskådespel
som visa intresse för vaktombytet. Den vaktgifvande truppen
rycker in i högvakten, och den nu vaktfria tågar hem till sin kasern.
Kaptenen har redan förut försvunnit. Spelet, det i kasernen
boende, marscherar i trupp hem åt. Hrr håboister (fältmusikanterne)
gå som frie musikidkare helt ledigt och artistiskt för att så
fort som möjligt få uniformen af sig.
Det är väl icke alltid så roligt i kasernen, men ofantligt mycket
tråkigare är det på högvakten. Man har ej annat att taga sig till än
att gå på post och mellan poststunderne kasta sig på britsen i
vaktrummet och sofva, så vida man ej föredrar att sitta på bänken i
slottsflygelns arkad och sola sig, i fall sol är att tillgå, eller vräka
sig mot järnräcket ofvanför Mynttorget och gapa på folket där nere.
Förr gjordes täta vandringar till gardistkrogen i Trångsund, men det
var i dryckenskapens tid.
Vakthafvande officern, nu endast en löjtnant, promenerar framför
gevärsbron eller slår sig ned i det tämligen rymliga, men ytterst
tarfliga officersrummet, hvars enda prydnader utgöras af en liten
spegel med ram i »empire-stil», samt ett par små bilder på väggen
och hvars möbler för öfrigt bestå af två skinnklädda soffor, af
hvilka den ena tjänar till nattläger för officern som utan att aftaga
uniformen där njuter sin hvila, ett bord, ett par stolar och en
skänk, alt gammalt och nött. Det hela ser maskstunget, bofälligt och
fattigt ut.
Kastar man blicken in i manskapsrummet, ser man att detta till
en stor del upptages af den stora träbritsen, på hvilken gardisterne
ha sina sofplatser utan några slags bekvämligheter, icke ens en den
allra tunnaste halmmadrass — endast den hårda träbotten i något
sluttande ställning, alldeles som i stadens natthärbärge för husvilla. Det
är ofantlig skilnad mellan de glada, luftiga rummen med de goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:32:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyasthlm/0543.html
