Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. I poliskammaren och på stationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alt är tyst och stillsamt i detta stora rum. Några referenter
finnas icke. Polismästaren, f. n. den såsom biträdande polismästare
tillförordnade polisdomaren W. Willers, ögnar igenom de rapporter
som uppsatts efter de förberedande förhören i detektiva afdelningen.
Snart nämner han ett namn, en polisman skyndar ut och strax
därefter öppnas den lilla lönndörren. En figur i hvita linnekläder
införes och anvisas plats utanför skranket. Förhöret tager sin
början.
Fången har redan inför detektiva afdelningen fått redogöra för
sin föregående lefnad, och rapporten därom uppläses nu. Ej sällan
söker fången att genom osanna uppgifter föra polisen bakom ljuset.
Men i de flesta fall har man god reda på hans föregåenden.
Där ha vi en medelålders kraftfull man med ett ganska godt
utseende. Han är dock tre gånger förut straffad för stöld. Nu är
han tilltalad för att ha begått inbrott i sällskap med två kamrater,
också straffade två eller tre gånger för samma slags brott. Tjufven
med det fördelaktiga utseendet bekänner fritt och otvunget, men
påstår sig icke känna de två andra. Han använder lika mycket
advokatyr att rentvå dem som han öppet tillstår sitt eget brott. Han
föres åter bort, och de två andra införas. De äro bägge utrustade
med utpräglade skurkfysionomier, och den äldste, en sextioåring, ser
ytterst förhärdad ut. Han svarar i en hård och snäsande ton på
polismästarens ganska fogliga frågor. Ingen af dem kan förmås att
bekänna, ehuru de alla tre gripits på bar gärning. Målet hänvisas
till rådhusrätten.
Genom den lilla, ödesdigra dörren införes en liten herre som i
all sin sluskighet synbarligen eftersträfvar rätt mycken elegans, en
snobb hvars slitna och fläckiga kläder bevisa allt annat än ett
ordentligt lefnadssätt, men hvilka dock befriat honom från att iklädas
fångdrägt. Det är endast de som icke ha egna åtminstone någorlunda
dugliga kläder som iföras fångdrägten. Snobben är tilltalad för
åtskilliga förfalskningar, men målsegandena ha afstått från att fullfölja
målet. Nu står han inför polisskranket endast som lösdrifvare. Han
ställes på fri fot igen, men ålägges att skaffa sig arbete.
En icke häktad man införes och träder med högtidliga steg fram
till skranket samt lutar sig ända in på polismästaren. Han har
stora, blå glasögon och en förvånande likhet med »advokaten
Knifving» i det bekanta lustspelet. Han är misstänkt, och det på
ganska talande skäl, för att ha borrat in något sprängämne i ett
vedträ som därigenom exploderat och skadat en person. Med
mycken advokatorisk talförhet bedyrar han sig aldrig ha haft
att göra med »andra sprängämnen än fotogen och gasolja» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
