Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. I poliskammaren och på stationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen är fullkomlig och en polisman icke mer än andra. Misstag
och öfverilningar kunna ännu förekomma och skola sannolikt icke
utrotas, men de äro hos polisen dock nu sällsyntare än förr. Värre
torde likväl vara att helt och hållet utrota allmänhetens ovilja mot
polisen. Äfven denna är betydligt mindre än ännu för ett par
årtionden sedan, men försvunnen är den icke riktigt. Otvifvelaktigt
hade polisen i forna dagar till stor del sig själf att tacka för denna
ovilja. En polisman var för det första en rå karl, vidare en kitslig
karl, en ofta dumdryg öfversittare, hvilken ansåg sig kunna behandla
allmänheten och synnerligen så kalladt »sämre folk» med grof
godtycklighet. Så såg han också otreflig ut, var illa klädd och visste
ej af någon hyfsning. Icke var det då underligt, att man i
allmänhet ej kände någon aktning för polismannen på gatan.
Helt annorlunda är det nu. Men ännu ligger hos en del af allmänhetens
en viss benägenhet att ådagalägga motvilja mot polisen. När
en person af polisen anhålles för förargelseväckande uppförande på
gatan, fins det ännu ofta någon som tager parti för den anhållne
samt stundom till och med söker med våld befria honom. Det är ej
alltid ens de mindre bildade som därvid äro verksammast. Man ser också
så kalladt »bättre folk» uppträda mot polismakten, i st. f. att de
borde hjälpa denna vid ordningens upprätthållande.
Nog kan det hända, att polisen någon gång visar ett nit som
förefaller öfverflödigt, men har därvid otvifvelaktigt icke annan afsigt
än att förekomma oordningar. Ju högre upplysningen stiger hos
allmänheten och ju mera polismakten framgår på den väg som redan
är beträdd, dess mera skola ock medborgarne vara benägne att
erkänna polisens stora betydelse i samhället och räcka ordningens
upprätthållare en hjälpsam hand.
Det ser också ut, som skulle samhällets bildade medlemmar alldeles icke
vara obenägna att själfve ingå i polisens tjänst. Vid slutet af 1888 funnos sex
ordinarie polismän som tagit studentexamen, icke afsigkomne studenter, utan
unge män som, ehuru andra banor varit dem öppna, icke tvekat att egna sig
åt de lägre graderna i polisens tjänst. Två hade till och med aflagt akademisk
examen. Undervisning i högre klasser vid allmänt läroverk hade 10 fått, inom
fem klasser af sådant läroverk 32, i folkskola 140. De som varit militärer utan
att ha tagit underofficersexamen voro 74, men de som tagit denna examen 148.
Sist nämdes antal har på fyra år mer än fördubblats, och är denna examen nu
mera nödvändig då en militär vill vinna inträde vid polisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
