- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
595

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bland sjuka och fattiga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Arbetshjonen sågos förr mycket på gatorna, der de i synnerhet besörjde
renhållningen och voro kända under namn af »Dihlströmmar», liksom hela
inrättningen kallades den »Dihlströmska». Benämningen hade uppkommit
däraf, att den egendom vid Stora Glasbruksgatan som är upplåten
åt arbetsinrättningen förr egdes af P. C. Dihlström hvilken där hade
en klädesfabrik, men aldrig haft något att göra med stadens
arbetsinrättning.

Antalet hjon vid denna inrättning var 1,053 år 1888, af hvilka
455 intagna under årets lopp. Högsta antalet på en gång var 651,
medeltalet pr dag 477. De användas nu hufvudsakligen till arbete
inom hus såsom handtverkare i olika yrken, till arbete i vedgården,
stenhuggning o. s. v., men äfven till utarbete, och kvinnorna vid tvätt
och mangling m. m.

Underhållskostnaden i medeltal dagligen för hvarje hjon utgjorde något
öfver 35 öre. Kommunens tillskott år 1888 var 45,000 kr. och har genom
ökad afkastning af inrättningens arbeten minskats hvarje år ända från 1879,
då det gick till 128,000 kr.

Arbetsinrättningen har samma styrelse som försörjningsinrättningen och
ledes med fasthet af sysslomannen, kapten V. Kempff, hvilken biträdes af
kontorspersonal samt en förestånderska för kvinnoafdelningen. Läkarevården bestrides
af dr V. Lundin. Predikant finnes också.


*     *
*



Vill man göra bekantskap med ett verkligt fattighus, sådant nya
Stockholm önskat inrätta det, skall man begifva sig till Södermalms
fattighus
, hvilket är ett försörjningshus för fattiga människors
återstående lifstid och icke, såsom Allmänna försörjningshuset eller
Arbetsinrättningen, hufvudsakligen afsedt för mera tillfälligt behof.

Stockholm fick först år 1752 fattighus i alla församlingar. De berodde
hufvudsakligen på församlingarnas frivilliga sammanskott, men fingo äfven kanske
något bidrag från andra källor, t. ex. bötesmedel af dem som under gudstjänsten
fasttogos, sakören vid domstolarne, tjufgods som ingen velat vidkännas, afgifter
af »komedianter och savoyarder», hvilket sist nämda bidrag dock tyckes ha
varit mycket opålitligt, enär, såsom det heter i en gammal handling, »föga eller
intet influtit, utom af equilibristen Stuart 100 dal. kpmt och en Pauli, som visade
konsthästar, 72 dal. kpmt.»

Den inre stadens församlingar, d. v. s. Storkyrkans, Tyska, Finska, Franska
reformerta och Riddareholmsförsamlingarna förenade sig om ett gemensamt
fattighus, till hvars upprättande källarmästar Valentin Sabbats f. d. egendom
Sabbatsberg, förr kallad Rinkeshof, inköptes. Dit flyttades under senare tiden
öfriga fattighus på Norrmalm, Kungsholmen och Ladugårdslandet, under det
Maria och Katarina församlingars två fattighus stannade på Södermalm. Men
på 1880-talet beslöts att de två södra församlingarna skulle få sina gamla
och alt annat än ändamålsenliga fattighus utbytta mot ett nytt gemensamt. Plats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:32:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasthlm/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free