Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bland sjuka och fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asylet för pauvres honteux, en stiftelse med ungefär liknande ändamål
som »konung Oscar I:s Minne», dock med den väsentliga skillnad,
att i »asylet» betala pensionärerna en högst obetydlig afgift och ha
där dock sin fullkomliga utkomst och vård. Det är således i det
närmaste ett fattighus, men endast för kvinnor af de bildade klasserna
som lefvat under lyckligare omständigheter och på sin ålderdom äro
lemnade utan hjälp samt anse sig icke kunna falla allmänna fattigvården
till last.
Asylets stiftarinna var grefvinnan Charlotta von Schwerin, född Liljencrantz,
som i januari 1863 anordnade en liten dockbasar till hvilken hennes barnbarn
i synnerhet bidragit och som inbragte 882 rdr. Ett sällskap bildade sig under
namn af »Vänner till pauvres honteux», hvars styrelse bestod helt och hållet
af förnäma damer och hvars ordförande var nyss nämda grefvinna v. Schwerin.
Fröken Astrid Sandels var verkställande direktris, och till sekreterare utsågs
den för sin outtröttlighet i välgörenhetens tjänst högt aktade Lotten Wennberg.
År 1863 hyrdes en våning i n:o 7 Luntmakaregatan, där sexton gamla
fruntimmer fingo inflytta och bo två och två i hvarje rum mot en årlig hyra af 50
kr., då äfven bränsle lemnades. Vid början af 1865 ökades förmånerna med en
rätt mat till middagen.
Intresset för denna inrättning växte ganska hastigt, och så skänkte Fredrika
Bremer, jämte god början till asylets boksamling, 5,000 rdr samt skaffade
ytterligare en donation på 12,000 rdr, vid hvilken det vilkor var fäst, att några gamla
lärarinnor alltid skulle intagas. Sällskapet, i hvars styrelse då fyra manlige
deltagare inträdt, köpte egendomen n:o 9 Surbrunnsgatan, där asylets lokal
invigdes i slutet af 1865 och mottog 28 fruntimmer. Tre år därefter fick asylet
af kammarherre Benedicks testamenterade 75,000 rdr för att åt inrättningen
bereda tillfälle att genom tillbyggnad och i öfrigt utvidga sin verksamhet. Minst
åtta rum skulle få bebos kostnadsfritt och bära gifvarens namn. År 1872 var
den nya byggnaden färdig med 20 rum, kök, o. s. v. och antalet pensionärer
kunde ökas till 41. Snart erfor man dock behofvet af en ännu större byggnad,
och detta behof kunde tillfredställas, då asylet år 1884 fick den betydliga
donationen af 121,000 kr. af fru Rosaura Carlén, född Bågenholm. Påföljande år
lades grundstenen till den nya byggnaden, och 1886 var den färdig att mottaga
pensionärerna hvilkas antal då stigit till 77.
Byggnaden innehåller femtiosex rum med sex kök jämte badrum och hvad
som erfordras till lokaler för tvätt och strykning, m. m., alt i bästa ordning
efter nutidens fordringar och utmärkt för den trefnad som beredes pensionärerna.
Mathållningen, som förut var stäld på entreprenad, besörjes nu mera för
sällskapets räkning genom särskild anstäld tjänstepersonal. Verkställande direktör
i sällskapet är fabrikör A. G. Lagergren och förestånderska fröken A.
Öfverström.
Donationer och gåfvor fortfara att öka denna välgörenhetsanstalts tillgångar,
och kapitalbehållningen var vid början af 1889 icke mindre än 526,956 kr. men
anstalten är likväl i behof af ökade inkomster för att kunna ytterligare utveckla
sin verksamhet i mänsklighetens tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
