Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. I Arbetareföreningen och bland Socialdemokrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är i synnerhet från den tiden som nämda förening förlorat sitt inflytande. Man
började i stället förena sig efter yrken eller »fack», och ombud för hvarje yrke
skulle ha till uppgift att ordna förhållandet mellan yrkets utöfvare inbördes samt
mellan dessa och andra personer. Några »föreningar» bland dem som ega
gemensamma intressen funnos visserligen redan förut, såsom bokbinderiarbetareföreningen
från 1872, tapetserareföreningen och maskinarbetareföreningen från
1876 samt träarbetareföreningen och ornamentsbildhuggareföreningen från 1880,
för att icke tala om typografiska föreningen ända från 1846, men fackföreningar
i egentlig mening uppstodo dock först efter strejkerna 1881, och innan årtiondets
slut ha de ökat sig så, att de nu omfatta alla yrken.
Fackföreningarna fingo inbördes sammanhang genom en arbetarekomité
som förskrifver sig från 1882, men mycket split har rådt mellan de socialistiska
och icke socialistiska elementen inom dessa föreningar, fastän socialismen
slutligen tycks ha fått öfverhand.
Den stockholmska socialismen, som kanske borde kallas den stockholmska
afdelningen af verldssocialismen, torde kunna som sin födelsedag räkna annan
dag jul 1881, då skräddaren August Palm uppträdde på ett möte och på sin då
mycket dåliga, i Holstein och Danmark bortskämda, men med lustiga
vändningar och fyndiga infall späckade sydsvenska vann många arbetare för
socialismens sak. Ett möte redan ett par veckor därefter, sammankalladt af flere
ansedda arbetare, sökte visserligen bekämpa de nya lärorna och stämplade dem
såsom oförenliga med våra förhållanden, men de socialistiska fröna voro utsådda
och ha sedan dess skjutit upp i en växtlighet som icke kan förbises, äfven om
man ej tror på, att den skall bära frukt.
År 1884 bildades en socialdemokratisk klubb som innan årets slut räknade
ett par hundra medlemmar och året därpå antog namn af Stockholms
socialdemokratiska förening, hvilken fortfarande är den som under de ofvan nämda
partimännens ledning i sig innefattar hela den socialistiska rörelsen i hufvudstaden.
Från år 1885 räknar också tidningen Socialdemokraten sin tillvaro.
En sanskyldig socialdemokrat är i Stockholm, liksom på öfriga
platser, på det rena med, att »själfhjälp», sådan den framställes af
nationalekonomerna, icke är annat än »själfbedrägeri». Ingenting
annat hjälper, säger han, än att staten öfvertager produktionen
och att det närvarande samhället fullkomligt omskapas. Huru detta
skall tillgå har han svårare att uppgifva. Det positiva är icke hans
starka sida, men i kritiken af det närvarande samhällets brister är
han ej sällan ganska träffande, och då kan det vara både nöjsamt
och nyttigt att höra honom.
Det tjänar till ingenting att lappa de närvarande förhållandena,
förklara våra socialdemokrater, men likväl kunna de arbeta gemensamt
med det frisinnade partiet för införande af allmän rösträtt.
Den skyddslagstiftning man velat bjuda den svenske arbetaren förkasta
de däremot. Enligt deras fordringar måste en verksam skyddslagstiftning
åtminstone upptaga 8 timmars »maximalarbetsdag» samt en
»minimilön» som till det minsta försäkrar en dräglig tillvaro åt den
som »frambringar alt i samhället». Den måste ock förbjuda alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
