Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Bland ordensbröder, goodtemplare och frälsningssoldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kosta på sig andra nöjen. Om de muntrationer som erbjudas
framkalla skratt, äro de dock hvarken råa eller osedliga. Det
gifves ock andra fester inom orden som äro så allvarsamma, att
man nog kunde kalla dem tråkiga, och det tråkiga är farligt för en
saks framgång, i goodtemplarorden lika väl som annorstädes.
Låt oss gå på en goodtemplar- eller ock på en templarfest —
de äro lika — för att se hvad där förehafves! Hvarje söndag hålles
en mängd sådana fester öfver alt i Stockholm. Det är tämligen
likgiltigt hvilken vi välja. Vi begifva oss t. ex. till Åsögatan, den del
af den nu långa gatan som förr kallades Falkenbergsgatan. Det är
ännu mycket af gamla Stockholm i de trakterna, ehuru stora tegelhus
resa sig här och där. Men det är ej i någon af dessa nya
hyreskaserner som logen Simson den faste har sin fest i afton. Simson
bjuder oss välkomna till en liten träkoja mellan Södermanna- och
Nytorgsgatorna.
I den låga inkörsporten hänger en gammal lykta som nätt och
jämt låter oss se att gården där innanför är mycket mörk. Vi gå
dock på och lockas af några upplysta fönster samt af en lykta
nummer två i en liten förstuga. Alt ser mycket småstadsaktigt ut. Om
man ej vore van att se olika trakter och olika sedvanor äfven i våra
dagars Stockholm, skulle man knapt tro, att man befunne sig i den
stad som är Sveasalens, de många teatrarnes och lysande kaféernas
stad, Karlavägens och Engelbrektsgatans.
Från den lilla småstadsförstugan stiga vi genom en torftig dörr
in i ett litet rum, där en vaktmästare med starkt utbildadt landsortsmål
fordrar 25 öre person i inträdesafgift och där man får, i fall så
önskas, hänga sina öfverplagg öfver ett dukadt bord med kaffeservering.
Här är lågt i taket och mycket kvaft. Vi gå vidare och
inträda i ett större, men icke högre rum. Det är festsalen. Den är
ytterst enkelt anordnad. Stundom har den begagnats till kyrka för
någon frimenighet.
Obekväma bänkar stå klämda till hvarandra, något på sned
vridna åt oss. Vid väggen midt för ingången synes en kateder,
smyckad med växter och ett par hyggliga ljusstakar. Belysningen
för öfrigt utgår från några gaslågor. Festdeltagarna anlända, tarfligt,
men städadt folk i snygga hälgdagskläder, så väl män som kvinnor,
mest de senare. De klämma ihop sig mellan de obekväma bänkarne
och tyckas ej vara nogräknade. De äro mycket stillsamma och
hviska sakta med hvarandra. Det hela har onekligen tycke af
begrafning.
Klockan half åtta skulle festen taga sin början, men det är
naturligtvis med kvart, kanske dubbelkvart. Några unge män samla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
