Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Bland idrottmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af hela den en gång så betydande skarpskytterörelsen återstå
således endast skjutöfningarna, men ej häller dessa äro synnerligt
tillfredställande. Man klagar öfver, att det frivilliga skytteväsendet hos
oss aldrig blifvit annat än en från främmande land införd prydnadsväxt
som icke slagit fast rot hos svenska folket, vare sig i hufvudstaden
eller på andra orter. För att hjälpa detta utfärdades 1889
genom Tidning för idrott inbjudning till rikets skytteföreningar och
skyttegillen att samlas till ett möte i Stockholm för att öfverlägga om
förslag till bildande af en gemensam centralstyrelse som skulle drifva
skyttesaken framåt. Af rikets 140 skyttegillen skickade endast 35
ombud, hvilka öfverlade om saken och utvalde en styrelse af tolf
personer hvilka skulle ega att med sig förena tre andra och anmoda
regeringen om att utse ytterligare två ledamöter, så att styrelsen skulle
bestå af sjutton. Denna styrelse skulle taga skytteväsendet i hela
landet om hand och främja saken så väl i Stockholm som i landsorten.
Därmed utgick 1880-talet, men under det årtiondet ha
täflingsskjutningar om statspris ständigt fortgått. Sedan länstäflingsskjutningarna
afslutats och de bästa skyttarne kallats till Stockholm att här
täfla om statsprisen, eger den årligen återkommande skyttefesten rum
å Ladugårdsgärdet. Vid dessa »fester» infinner sig alltid mycket folk,
men dock långt ifrån så många som hufvudstaden kunde erbjuda.
En sådan skjutfest i Stockholm kan icke ens på långt håll jämföras
med motsvarande i andra land, där de äro efterlängtade högtider. Våra
segel-, rodd- och skridskotäflingar äro verkliga folkfester, och
skarpskyttarnes utmarscher voro det, men täflingsskjutningarna om
statsprisen äro endast en svag skugga däraf. Af skyttarne är också
naturligtvis endast ett ringa antal stockholmare.
Vida större intresse tyckas skolungdomens täflingsskjutningar
väcka bland Stockholms allmänhet. De täflande äro också
stockholmsbarn, hvilket otvifvelaktigt bidrager att öka intresset hos
hufvudstadens befolkning. Under de tretton år som vid 1880-talets slut
denna årligen återkommande täflingsskjutning egt bestånd har den alt
mera stadgat sitt anseende som folkfest. Redan tidigt på morgonen
är det ett rörligt lif i Kungsträdgården, där anhöriga infunnit sig för
att fröjda sig åt de sinas krigiska uppträdande och där äfven andra
stockholmare i stort antal samlas för att se afmarschen. Från olika
håll tåga de olika skolorna in på platsen, hvar och en med sin fana
och företrädd af en musikkår. Ynglingarne taga sig rätt godt ut.
Flertalet har förträfflig hållning, marscherar taktfast och gör sin
gevärsexercis med god säkerhet. Efter gemensam korum, tåga kompanierna
ut till Ladugårdsgärdet, där täflingsskjutningarna försiggå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
