Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. I framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad är det som skimrar i månljuset, när vi kasta våra blickar från
Söder Mälarstrand öfver vattnet till motsatta sidan? Gamla sta’n
har försvunnit, och vi skåda en helt ny stadsdel med breda,
trädplanterade farvägar och nästan lika breda gångbanor mellan palats
för handelsbodar och affärslägenheter af alla slag. Inga brinkar och
gatustigningar synas. Alt är jämt och slätt och inga hinder för
människors och varors snabba framskaffande, vare sig med ånga,
elektrisk rörelse eller hästkraft. Detta finna invånarne vara helt naturligt
och kunna ej fatta, huru det någonsin kunnat vara annorlunda.
Men mera folk än på vår tid i »staden mellan broarne», såsom det
fordom hette, är det icke. Där bo fortfarande endast 12,000, ett
fåtal i jämförelse med Södermalms 345,000 samt Norrmalms och
Östermalms 380,000 och Kungsbolmens 138,000.
Invånarantalet är icke någon månskensfantasi, utan en hos
stadens myndigheter 1888 uppgjord ungefärlig beräkning öfver Stockholms
blifvande folkmängd. Beräkningen har gjorts med kännedom om
huru många invånare kunna rymmas på 100 kv.-meter bebygd tomtyta
samt då man vet, att folkmängdens täthet beror icke blott af husens
antal och höjd, utan äfven af om de äro inredda i små lägenheter eller
i våningar på många rum.
Framtiden kommer otvifvelaktigt att göra många förändringar i
bostadsförhållandena, men man har funnit, att Stockholm, utan utvidgning
af närvarande område, skall kunna hysa 875,000 människor.
Det har uträknats hos stadsfullmäktige.
När man hunnit så långt, skall dock väl ännu finnas åtskilligt kvar
af det Stockholm som nu kallas det nya, ty det går sannolikt fortare
än hvad man föreställer sig att höja invånarantalet med 5 eller
600,000 — blott de två eller tre första hundratusen uppnåtts. På
de senaste femtio åren har Stockholms folkmängd tredubblats, och
på kommande femtio går tillväxten otvifvelaktigt ännu hastigare.
Innan medlet af nittonhundratalet kan staden möjligtvis ha kommit
till de ofvan nämda 8 eller 900,000. Den som då forskar i Stockholms
gamla förhållanden och en sen aftonstund i riksbiblioteket
låter tjänstemännen leta fram ett dammigt exemplar af vårt »Nya
Stockholm», ler nog med ett ömkande uttryck öfver »forntidens
naiva uppfattning», men nödgas kanske också erkänna, att Stockholm
redan i slutet af föregående århundrade hade tagit ett stort
steg fram åt samt att i synnerhet 1880-talet visade sig ganska lifaktigt.
»Det var då man började bygga mera efter hälsovårdens
fordringar och i en smakfullare stil», säger forskaren och vänder sig till
ett ungt fruntimmer som håller på med ett vetenskapligt verk, »och
som doktorn vet, hittade man då på att hissa upp folk till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
